Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Villkoren för Norrtäljes kvinnojourer kartläggs

Det är stora skillnader i villkoren för kvinnojourerna i Stockholms län. Miljöpartisterna Esabelle Dingizian och Raymond Wigg besöker kommuner för att kartlägga läget. I går var de i Norrtälje.

Annons

Margareta Eriksson och Helén Palmgren är ordförande respektive vice ordförande i kvinnojouren Snäckan i Norrtälje. De har närma re två decenniers erfarenhet av våldsutsatta kvinnor och stöd och samarbete med kommunen.

Esabelle Dingizian är riksdagsledamot och partiets talesperson i jämställdhetsfrågor och Raymond Wigg är oppositionslandstingsråd. De åker runt i länets alla kommuner och pratar med kvinnojourer, socialtjänst, vårdcentraler samt mansjourer på de orter där de finns.

 Villkoren är väldigt olika i olika kommuner, konstaterar Raymond Wigg.

I Norrtälje får kvinnojouren ett bidrag, som de årligen äskar, på 200 000 kronor. Det ska räcka till hyra och telefon och alla omkostnader.

 Vi får också 30 000 35 000 kronor i frivilliga bidrag, säger Margareta Eriksson.

Varken Esabelle Dingizian eller Raymond Wigg är så imponerad av det.

 Det finns kommuner som har avlönat en anställd och betalar hyran utöver bidragen. Ni borde begära mer, säger Esabelle Dingizian som uppskattar att en tredjedel av länets kommuner stöttar kvinnojourerna på det här sättet.

 I kommuner som har en bra verksamhet blir det mindre tyngd på jourerna, säger hon.

Samarbetet med kommunen kan bli bättre menar Margareta Eriksson och Helén Palmgren.

På ett område är Norrtälje dock bra och det är hur kvinnojourerna utbildat vårdpersonal.

I hela landstinget är en tredjedel av vårdpersonalen utbildad. Miljöpartiet är kritiska till att inte fler är det.

Kvinnojouren Snäckan har utbildat AT-läkare och annan vårdpersonal sedan 2004 på framför allt akutmottagningen på Norrtälje sjukhus i att upptäcka och ta sig an våldsutsatta kvinnor.

De får lära sig hur man bemöter en kvinna och att man ska upprätta handlingsplaner och liknande.

 Bemötandet är a och o. Det viktigaste är att förutsätta att kvinnan talar sanning. Man ska inte lägga någon skuld på någon i det här skedet. Det kan vara första gången kvinnan berättar, säger Helén Palmgren.

Therése Söderlund

Mer läsning

Annons