Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste sätta in andra aktörer i skolan

Vad är det som händer under skolåren som gör att elever inte når mål som finns i läroplaner och kursplaner?

Annons

Är målen rätt satta? Har målen nått ”golvet”, det vill säga elever och pedagoger? Eller är det så att man inte kan identifiera sig med målen? Kan det vara så att utifrånstyrda mål inte är lika angelägna, att man upplever dem som en kontroll? Vill eleverna ha inifrånstyrda mål som man själv varit med och ”snickrat ihop”? Ska eleven själv få bestämma sina mål?

För att arbetet mot målen i skolan ska utmynna i utveckling för elever och pedagoger är det viktigt att alla får en gemensam förståelse för varför kvalitetsarbete mot målen behövs. Alla lärare måste få ta ansvar för att sätta mål som är angelägna för elevernas och pedagogernas lärande och utveckling.

Framför allt måste pedagoger våga sticka ut och sätta egna mål tillsammans med eleverna! När vi gör det får vi ett större engagemang, en positivare syn på vår egen utveckling som i sin tur inspirerar till vidareutveckling. På så sätt når vi en högre måluppfyllelse, och det skapas en större lust till att lära genom hela skolsystemet!

Vi måste placera målen i vardagen, i verkligheten, för att de ska kännas viktiga.

Problembaserad lärdomsbaserad skolutveckling är baserad på mötet mellan forskning och praktik. Nya erfarenheter och lärdomar byggs successivt upp i detta möte och nya frågor leder till nya utvecklingsområden.

Engagerade lärare är en förutsättning för skolans kunskapsförmedling.

En annan viktig faktor är att betyg inte kan jämföras, det vill säga ett G i en kommun är inte samma G som i en annan kommun. När Lpo94 (1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet) infördes, infördes även skyldigheten och rättigheten att tolka lokalt. Det var uppdraget.

Det resulterar självklart i att våra skolor här i Norrtälje, skolor i landet bedömer elever olika.

Så vad gör vi då?

I dag har vi börjat arbetet mot att få en samsyn kring bedömningar för de högre betygen, som handlar om elevernas förmågor.

Hur bedömer vi vad samarbete, reflektera, analysera, kommunicera och så vidare är?

Hur stora skillnader är det i tolkningen?

Vi som arbetar inom skolan hänvisar ofta till ”forskningen” när vi vill förstärka en tanke, en åsikt. Vilken forskning då? Forskare tycker, tänker och fördjupar sin förståelse för att sedan tolka de svar och dra slutsatser av det de kommer fram till. Det går lätt att hitta en forskare som kan stödja den egna åsikten eller den motsatta vilken som passar för ens egna (eller politikers) åsikter.

Det vi vet, och där är forskare (Illeris, Granström, Scherp med flera) och näringsliv överens, är att skolan måste rusta för framtida arbeten och mot den konkurrens Sverige utsätts för inom olika arbetssektorer.

Det är en helt annan efterfrågan på kompetenser i dag än för till exempel 20 år sedan. I dag räcker det inte med att vara ”pigg och rask” och ett eventuellt körkort.

I dag måste du ha initiativförmåga, vara analytisk, gilla att jobba i team, kunna kommunicera etcetera. Det är bara att läsa jobbannonser så begriper vi alla att vi inom skolan inte kan fortsätta med så kallad traditionell undervisning (jag menar i detta fall det envägsförmedlandet som var i skolan förr).

Skolan behöver bli mer på ”riktigt”.

Våra elever är globala och vi vuxna måste hänga med!

I dag är ett av de viktigaste mötena för oss som arbetar i skolan, mötet mellan skolan och omvärlden.

En arena för reflexion behövs för att kunna se sig själv i ett sammanhang och se skolan som en del i ett föränderligt samhälle. Vi måste släppa in andra aktörer i skolan så vi kan komma ur vår isolerade ställning i samhället och utnyttja de sammanlagda kunskaper och resurser som finns runt om.

Mer läsning

Annons