Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi lärare måste bli bättre på att organisera

Så har vi återigen tagit del av en larmrapport om hur dåligt ställt det är med skolan i kommunen.

Annons

På mina fem år som lärare i kommunen vet jag inte hur många gånger vi har fått kvitto på hur dåliga vi är på att bedriva skolverksamhet. Det är nedslående för oss som finns i skolans värld, elever, lärare och skolledare. Frågan är vad vi ska göra åt saken och hur vi ska förhålla oss till undersökningarna som görs?

Enklaste sättet är att ständigt påpeka vilka brister undersökningarna har och vad de missar att belysa, då slipper vi helt att reflektera kring vår egen roll.

Ett annat ganska bekvämt förhållningssätt är att skylla allt på våra politiker, barn- och skolnämnden såväl som kommunalråd. Då behöver vi inte heller reflektera så mycket kring vår egen roll.

Jag föreslår ett annat förhållningssätt. Jag har massor av frågor och funderingar som rör alla lärare i kommunen.

Utan att på något sätt förneka det faktum att det skulle kunna satsas mer på skolan i vår kommun från politikerhåll så undrar jag hur det är ställt med kompetensen hos oss lärare i kommunen? Hur ser vårt ledarskap och vår organisatoriska kompetens ut?

Skolan och skolarbetet ska till exempel vila på vetenskaplig grund. Hur många av lärarna i kommunen kan ärligt säga att det syns i deras arbete? Vi har kanske inga naturliga kopplingar till något universitet eller någon högskola som gör att vi kontinuerligt tar del av ny vetenskap och forskning men det finns ändå goda möjligheter att befinna sig på ett ”högre” och mer abstrakt plan ibland. Vi har till exempel förtroendetid där man kan läsa litteratur eller avhandlingar som kan utveckla ens kompetens.

Jag undrar också hur många av alla låg- och mellanstadielärare (eller varför inte högstadielärare?) i kommunen som fullt ut utnyttjar sin specifika ämneskompetens? Visst finns det väl många som har en speciell ämnesinriktning men som ändå fungerar som klasslärare och alltid befinner sig i samma elevgrupp? Hur motiverar man en sån organisation?

Jag vet också att det finns många lärare i kommunen som fortfarande är fast i en summativ och kvantitativ syn på kunskap och bedömning, trots att läroplanen som utformades redan 1994 ger en annan syn som är mer kvalitativ. På vilket sätt påverkar den synen elevernas utveckling och lärarnas val av arbetsmetoder och kunskapskontroller?

Jag har också hört att det finns skolledare i kommunen som inte ens vet skillnaden på till exempel kvantitativ och kvalitativ bedömning! Hur påverkar det lärarnas syn på kunskap på denne skolledares enhet?

Ett av nämndens mål är att eleverna ska få ökat inflytande och ansvar. Hur många lärare i kommunen kan ärligt säga att deras undervisning utgår från elevernas intressen och frågeställningar? På hur många skolor är eleverna på ett ärligt och demokratiskt sätt inblandade i hela processen från planering till bedömning? Hur påverkar brist på inflytande och medverkan våra elevers kunskapsutveckling? Hur påverkas deras lust att lära för livet?

Om eleverna skulle göras mer delaktiga i hela processen skulle vi kanske bli mindre fokuserade på vad som ska göras och mer fokuserade på hur det ska göras? Då kanske lärare skulle slippa använda förtroendetid till att sitta hemma och rätta elevarbeten. Rättning och bedömning borde göras tillsammans med eleverna, då får de fler möjligheter att reflektera kring sitt eget lärande.

Vi behöver bli bättre på att göra eleverna delaktiga och på att organisera vår undervisning.

Jag är helt övertygad om att det finns duktiga lärare i kommunen och fullt medveten om att många yttre faktorer som vi inte kan påverka styr vår vardag. Alldeles för stora elevgrupper, icke ändamålsenliga lokaler, kommunala upphandlare klantar till det och våra datanätverk suger för att prata ungdomsspråk! Men metodiken och innehållet har vi väldigt stor makt över, förvaltar vi den makten på rätt sätt?

Mer läsning

Annons