Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vattenmyndighetens förslag saknar vetenskaplig grund

EU:s vattendirektiv antogs 2000 och har till uppgift att säkra kvaliteten på allt vatten. Vattenmyndigheten har nu som ansvarig myndighet åtgärdsförslag ute på remiss.
Det är viktigt att alla som på något sätt är berörda av åtgärdsförslagen tar del av remissen. Remissvaren är sista chansen för att delge lokal kunskapen om vattenförekomster som då kan ligga med som underlag när delegationen ska besluta om åtgärdsplanerna.

Annons

I ett demokratiskt samhälle som det svenska borde medborgarnas rättssäkerhet garanteras genom att politiken genomlyser och säkerställer att myndigheters förslag bygger på objektivitet och sakligt underlag. När det gäller Vattenmyndighetens förslag kan man verkligen ifrågasätta hur rättssäkerheten garanteras. Varför har Sverige som enda land i EU kopplat biologiska faktorer mot en miljökvalitetsnorm (juridiskt bindande gränsvärde som inte får överskridas)?

Vilken vetenskaplig grund har Vattenmyndigheten för att de biologiska faktorer man tittat på har rätt referensnivå? Hur kan Vattenmyndigheten garantera att man vet vad som är rätt nivå på påväxtalger till exempel? Det måste de ju kunna garantera eftersom man knyter det mot miljökvalitetsnormer.

Om vi jämför med mängden av hallon, vinbär, lingon, blåbär och svamp med mera så varierar det ganska mycket med årsmån. Vi tror inte någon skulle komma på tanken att koppla en miljökvalitetsnorm för biologiska faktorer kring hallon, vinbär, lingon, blåbär och svamp som grund för åtgärder riktade mot markanvändandet. Vi vet inte på våren om den biologiska faktorn ett bra svampår blir verklighet, det avgör årsmånen.

Men Vattenmyndigheten menar tydligen att man på ett rättssäkert sätt garanterar att man vet de biologiska referensvärdena eftersom man kopplat dessa mot en miljökvalitetsnorm som då har en stark juridisk ställning.

Vi ifrågasätter om Vattenmyndigheten vetenskapligt kan garantera att de vet de ”rätta” biologiska nivåerna. Åtgärdsplanerna bygger på mycket subjektivitet och gissningar.

På vilket sätt har politikerna diskuterat den här frågan? Ska en myndighet utifrån delvis egna intressen tillåtas utforma åtgärdsförslag som i stor omfattning bygger på subjektiva värden?

Vattendirektivets åtgärdsplaner borde innefatta en ordentlig konsekvensbeskrivning av hur föreslagna åtgärder slår mot samhälle och enskilda. Tydligen har inte Vattenmyndigheten tyckt att det är lika viktigt med ordentliga konsekvensbeskrivningar, som att förslå förändringar på regelverk så att miljökvalitetsnormen verkligen får genomslagskraft.

Vattendirektivets värdegrund vilar på ett underifrånperspektiv för att medborgarnas synpunkter ska tas tillvara. Det underifrånperspektivet har i stort sett lyst med sin frånvaro i Vattenmyndighetens arbete.

Varför har inte politikerna intresserat sig för om konsekvensanalyserna är tillräckligt omfattande? Varför ifrågasätter inte politikerna om miljökvalitetsnorm på biologiska faktorer verkligen överensstämmer med att rättssäkerhet garanteras svenska medborgare. Varför tillåter politiker myndigheter att själva sätta agendan utan tydlig politisk avvägning mellan olika intressen ?

Om inte politikerna bryr sig om hur Vattenmyndigheten arbetar så är det en lågoddsare att Vattenmyndigheten är nästa Djurskyddsmyndighet vad det gäller förtroende och verklighetsförankring kring sina förslag. Är det vad politikerna önskar?

Mer läsning

Annons