Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skoltrappan blev en dödsfälla

Trappan i Långsjöskolan blev en dödsfälla när skrapgallret var bortplockat.
Gymnastiklärare Ylva Skans föll handlöst.
– Jag hade en ängel på axeln, annars hade jag inte levt idag, säger hon.

Annons

Flera gånger om dagen, i nio år, har Ylva Skans, passerat samma trapp när hon gått mellan Långsjöskolans personalrum och idrottshall. Numera känner hon alltid obehag när hon tar sig förbi.

Jag kliver aldrig på gallret, trots att jag vet att det är fastskruvat nu, säger hon.

Morgonen den 18 januari var mörk och regnig. Utelampan ovanför trappan var trasig och Ylva Skans tog stegen av vana.

Ett, två, tre..., sen klev hon rakt ut i ingenting och föll ner i en två meter djup grop.

Någon, eller några, hade lyft bort gallret och tippat ner det i hålet. I hålet satt en järnpinne som Ylva Skans fastande i med ena benet. Kanske hjälpte det till att mildra hennes fall.

Jag hängde som i spagat, benen sträcktes så de fick stora blåmärken på insidan.

Att hon inte slog pannan i betongen, i hålets framkant, betraktar hon som ett under.

Hålet kunde ha blivit min grav, säger hon.

Hon har en minneslucka och vet inte inte hur hon fick loss benet eller hur hon blev liggande på botten, kommer bara ihåg att hon skrek och att det gjorde ont i höger höft och vänster ben.

Det dröjde ungefär 20 minuter innan några elever hade hunnit hämta lärarkollegor som i sin tur lyckades hitta en stege så att de kunde klättra ner och hjälpa henne.

Jag kommer ihåg att jag gick uppför stegen för det gjorde så fruktansvärt ont, säger hon.

På sjukhuset konstaterades att inget var brutet och dagen efter var Ylva Skans tillbaks på jobbet. Hon arbetade i två dagar, sedan fick hon ge sig.

Jag hade så fruktansvärt ont, så jag var hemma i tre dagar.

Eftersom kommunens försäkring bara gäller för dem som varit sjukskrivna i tre veckor har Ylva Skans inte fått någon ersättning vare sig för utlägg, förlorade arbetsinkomster eller sveda och värk.

Jag har suttit och åkt in till Norrtälje på samtal för att försöka komma över det här.

Idag betraktar hon sig som fysiskt återställt men psykiskt hänger obehagskänslor kvar.

Jag vet att gallret är fastskruvat nu, men jag kliver aldrig på det, säger hon.

När hon står vid trappan och berättar för NT om fallet, kommer tårarna igen. 

Sofi Piehl

[email protected]

"Det är ju snudd på mordförsök"

RIMBO

Ylva Skans räkning till kommunen är på 4 725 kronor. Men hon tycker egentligen att arbetsgivaransvaret är mycket större.

Det är ju snudd på ett mordförsök som jag varit utsatt för, säger hon.

Jag tycker inte att vi kan hållas ansvariga, säger Carl Ankar, som har fastighetsansvar på kommunen.

4 725 kronor täcker Ylva Skans utgifter för resor till läkarvård, sjukvård, mediciner och förlorad arbetsinkomst. Summan rymmer även 700 kronor för förstörda kläder. I går beslutades också att hon ska få den ersättning hon begärt.

Hon slog sig ju halvt fördärvad, säger Carl Ankar.

Han har själv inte inspekterat vare sig galler eller hål men anser inte att kommunen kan lastas för det som hände.

Gallret har legat där sedan huset byggdes någon gång på 50-talet och det har aldrig hänt något tidigare. Vi kan inte räkna med att ungar ska lyfta undan gallren, säger han.

Gallret är nu fastskruvat, så är även övriga gallerskrapor på Långsjöskolan, även om hålen under dem inte är lika djupa som det som Ylva Skans föll i.

Carl Ankar vet inte hur det ser ut på kommunens övriga skolor.

De finns galler, men jag vet inte om andra har lika djupa hål under sig och jag kan inte svara på om de är fastskruvade eller ej.

Meningen är att det ska gå och lyfta bort dem för att städa under, säger han.

Ylva Skans tycker att kommunen på något sätt borde visa ett ansvar för en anställd som drabbas i sin arbetsmiljö på det sätt hon själv gjort.

Jag ska inte behöva gå och vara rädd för att jag kanske ska råka ut för en sån här sak på min arbetsplats, säger hon.

Hennes fall polisanmäldes av skolans rektor men ingen har ställts till svars.

Hittills har Ylva Skans själv mest tyckt att någon ansvarig på kommunen borde ha tagit kontakt med henne, om inte annat så för att höra hur hon mår efter fallet. Men nu har hon även börjat fundera över dem som lyfte bort gallret.

I början var jag inte bitter på dem, men nu vet jag inte längre. De kunde ju ha förstört hela mitt liv.

Hon inser att det förmodligen var en handling utförd i oförstånd och absolut inte riktat mot just henne men hon skulle uppskatta om händelsen ändå reddes ut.

Om de som tog bort gallret kom och sa att det var de som gjorde det. 

Sofi Piehl

Mer läsning

Annons