Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Populism och symbolpolitik

Svenska staten kommer att gå back i år. Och det rejält - minus 135 miljarder kronor enligt Riksgäldens prognos.

Annons

En stor del av detta är lån till Island och till Svensk Exportkredit. Men om dessa räknas bort ligger underskottet ändå på nära 80 miljarder kronor.

Det är mycket pengar. Det låter dock värre än det egentligen är. I en lågkonjunktur bör staten satsa många miljarder för att försöka få fart på ekonomin. Ett underskott på 80 miljarder kronor är därför hanterbart med tanke på att Sveriges BNP är drygt 3 000 miljarder.

Men underskottet får inte skena iväg och bli alltför stort. Då blir det svårt att åter få överskott i statsfinanserna när konjunkturen vänder. I stället kommer statens underskott bara att öka och öka, med en krasch som följd.

Därför är det bra att alliansregeringen och finansminister Anders Borg håller hårt i pengarna, och inte ger efter för alla de krav som kommer på ökade utgifter. 1990-talets kris får inte upprepas.

Socialdemokraterna tycks dock inget ha lärt. Gång på gång kommer Mona Sahlin, Thomas Östros och deras partikamrater med nya förslag till ökade statsutgifter. Hur mycket förslagen kostar talar de dock inte om.

Inte heller talar man om hur förslagen skall betalas. De skattehöjningar man föreslog i förra veckan: återinförd förmögenhetsskatt, återinförd fastighetsskatt och extra värnskatt, räcker inte på långa vägar. Fem miljarder menar Socialdemokraterna att dessa skattehöjningar ger i ökade statliga inkomster. Detta räcker dock inte ens till partiets löften till kommunerna.

Detta vet självklart också Mona Sahlin och Thomas Östros. De vet också att förmögenhetsskatten är en skatt som det är enkelt att undvika att betala. De vet också att fastighetsskatten är mycket orättvis och att en extra värnskatt på dem med högst inkomster ger närmast försumbara intäkter till statskassan. Anledningen till att de ändå lägger fram dessa förslag är att de vill locka väljare. Genom att ”sno från de rika” hoppas Mona Sahlin och Thomas Östros kunna vända partiets nedåtgående trend i opinionsmätningarna.

Och givetvis finns det en del väljare som tror på socialdemokraternas budskap om att högre skatter på rika kan ta Sverige ut ur krisen. De flesta inser dock att detta bara är populism och symbolpolitik.

Allianspartiernas uppgång i opinionen beror på att väljarna tycker att alliansregeringen gjort ett bra jobb när det gäller att möta lågkonjunkturen, och att man litar mer på Fredrik Reinfeldt än på Mona Sahlin. När man ser på alla överbud som Mona Sahlin för fram är detta inte svårt att förstå.

Mer läsning

Annons