Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ipred-lagen var inte lösningen

Anhängarna av ett utbyggt övervakningssamhälle vann ytterligare en seger under gårdagen. Riksdagen böjde sig inte för protesterna och röstade igenom det kontroversiella lagförslaget Ipred.

Annons

 Därigenom får film- och musikbolagen ett nytt medel för att värna upphovsrättsskyddat material från illegal fildelning. I stället för att följa den normala rättsordningen med polisanmälan, och efterföljande undersökning, ger lagen industrin möjlighet att agera privatspanare på eget initiativ. Vid misstanke om illegal fildelning kan film- och musikbolag numera gå direkt till domstol för att begära ut fullständiga personuppgifter om vem som döljer sig bakom en ip-adress. Uppgifter som tidigare varit anonyma för alla utom polisen.

Ett tillvägagångssätt som medför uppenbara säkerhetsproblem. Främst eftersom det är svårt att knyta en person till en viss ip-adress. Bara för att det finns uppgifter om att en ip-adress har fildelat är det inte säkert att det är ägaren till adressen som är skyldig. Det kan lika gärna vara en granne som kommer åt nätverket, en familjemedlem, vän eller någon annan. Att ändå kunna kräva ut personuppgifter utan vidare polisundersökning är därför ett allvarligt brott mot den personliga integriteten.

En ytterligare invändning är att tekniken hursomhelst hade sprungit ifrån lagförslaget innan Ipred ens röstats igenom. För det första går det att köpa tjänster som döljer ip-adressen genom att sätta upp en falsk adress som täckmantel. Vilket gör det omöjligt för musikbolag att spåra en fildelare. För det andra kommer varken Ipred eller någonting annat att ta oss tillbaka till det soliga 90-talet när en cd-skiva med tolv låtar såldes för 179 kronor.

Allt som allt innebär Ipred att samhället gjort föga mer än ödslat onödig tid och energi på att rädda en damm som redan brustit.

En hel generation ungdomar har vant sig vid en obegränsad tillgång till musik. En frihet som är för stor för att kunna återanpassas till ett traditionellt konsumtionsmönster där enda möjligheten att lyssna på ny musik är att ladda ned en låt på iTunes för nio kronor. Eller sätta på radion. Hur mycket film- och musikbranschen än vill annat har fildelning gjort styckprissättning omodernt. Framtiden stavas klumpsummor och streamingsajter i stil med svenska Spotify som erbjuder obegränsad musik direkt på nätet, vid alla tidpunkter, för 99 kronor i månaden. Eller gratis för den som står ut med en reklamjingel då och då.

En utveckling som Ipred inte kan ändra på. Resultatet av gårdagens riksdagsbeslut är därför att vi befinner oss precis där vi började ur fildelningssynpunkt. Till priset av höga integritetskostnader för samhället och för de inblandade politikerna. Samt ännu en förlorad dag för film- och musikbolag som vägrar gilla läget och blicka framåt.

Mer läsning

Annons