Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Informationen har gjort sitt

Annons

Nu är Europas år av interkulturell dialog över. Medlemsländernas 29 planer om hur projektet skulle genomföras kan därmed läggas till handlingarna och det är på sin plats med en utvärdering. Exakt hur lyckat var det hela? Ungefär lika misslyckat som andra projekt där EU interagerar med medborgarna, till exempel europaparlamentsvalet 2004 där endast 46 % av alla européer och 37,85 % av alla svenskar gick och röstade.

Om den europeiska unionen vill stärka sin demokratiska legitimitet i vårens val till parlamentet måste de här siffrorna förbättras. Men om det ska ske krävs det att EU lär sig något från året av interkulturell dialog.

Projektet är nämligen typiskt för EU:s misslyckande. I likhet med andra kampanjer var syftet att informera medborgarna om unionens förträfflighet. Detta i tron att människors okunskap är förklaringen till varför 62,15 % av alla svenskar stannade hemma förra valdagen. Okunskapsproblemet är dock en seglivad myt. Inte för att människor vet mer om EU än man trott, utan på grund av att saklig envägsinformation inte är ett kraftfullt övertalningsmedel.

Att vissa kunde svara på hur en EU-lag blir till var inte anledningen till att nära 50 % av irländarna röstade ja till Lissabonfördraget i somras. Både ja- och nej-sidan visste lika lite om EU.

I Bryssel, där alla varit övertygade om att en fyllig informationsbroschyr var den rätta vägen till EU-medborgarens hjärta, kom detta som en stor överraskning. Inom amerikansk politik har man emellertid varit medveten om envägsinformationens otillräcklighet i nära 30 år. Ända sedan en av president Reagans opinionsmätare upptäckte att fakta, siffror och saklig information visserligen är viktigt men endast om den sätts i ett känslomässigt sammanhang.

För att politik ska engagera krävs ett mått av passion. Det måste finnas en känslomässig koppling mellan de politiska institutionerna och medborgarna. Och att skapa den kopplingen kräver mer än ett torrt och korrekt uppradande av fakta, det kräver en engagerande diskussion om grundläggande principer och värderingar.

Vår kommissionär Margot Wallström har därför rätt när hon säger att EU:s företrädare måste ge sig in i riktiga debatter om de vill få människor att lyssna. Att tiden för passiv envägskommunikation i upplysningssyfte är förbi. EU-politikerna måste visa att stora frågor står på spel.

Det gör därför inget om vårens parlamentariker vågar lämna föreläsningshumöret och informationsbroschyrerna hemma till fördel för debattlusten. Det är dags att pröva ett nytt grepp. 2009 är trots allt Europas år av kreativitet och innovation.

Mer läsning

Annons