Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I huvudet på tre studenter

Att ta studenten är en speciell tid i ens liv.
Men den vita mössan med den svarta skärmen betyder olika saker för olika personer.
Spiggs Christin Friberg, Jennifer Gothilander och Jenny Runsten berättar i dag om sina tankar inför studentutspringet.

Annons

Jennifer Gothilander:

En student utan slutbetyg. För många är detta fortfarande galet. Att man kan ta studenten utan slutbetyget. ”Då är man ju ingen student.” När till exempel farmor var ung fick man inte ta studenten utan sin examen, ett prov man gjorde precis innan man skulle gå ut. Klarade man inte provet fick man smita ut bakvägen. Så jag förstår dem, de som verkligen slet för sin student. Nu är det mer som en skolavslutning.

Jag är en av dem som kommer springa ut utan slutbetyg. Jag har min mössa, jag har en fin klänning och jag kommer skrika att jag tagit studenten. Men jag kommer inte att få något slutbetyg. Jag kommer få ett "samlat betygsdokument", som det heter där alla kurser fått betyg i finns samlade. Det innebär att jag, för att få slutbetyg, måste läsa på Komvux. Och visst känns det tråkigt och jobbigt. Men jag har faktiskt gjort mitt bästa. Att mitt bästa inte var bra nog känns självklart sjukt tungt.

Så för mig är det inte hundra procent glädje idag. En liten känsla av misslyckande kommer eka i huvudet. Och jag är inte ensam. Det är många som går ut gymnasiet idag utan slutbetyg. Det syns inte utanpå dem när de är kamouflerade i mössa och fina kläder, att de inte har något slutbetyg. Men jag kan nästan lova att det känns inom dem. 

Christin Friberg:

Jag har precis fått uppleva hur det känns att inte ha något att göra, hur det känns att unna sig något utan den där gnagande känslan om att jag egentligen borde plugga. För jag behöver faktiskt inte göra det längre. Betygen är satta och just nu breder bara en stor värld av oändliga möjligheter ut sig framför mina ögon.

Trots all glädje jag känner inför den här dagen, är det också spänning, nervositet och viss osäkerhet som känns i magen. Vad händer sen? Vad ska jag bli när jag blir stor?

I dag kommer jag förmodligen att överösas av liknande frågor om vad som händer nu och vad ska jag göra sen. Min planering är inte särskilt spikad, vilket jag faktiskt njuter lite av just nu. Jag vet att jag åker till USA på tisdag och kommer hem i början av juli, sen ska jag förmodligen söka heltidsjobb och bli ”stor” på riktigt.

Min gymnasietid har varit omtumlande, stressig, intressant, tråkig, rolig och ja, allt på en gång! Många nya vänner har jag fått och självklart också många nya erfarenheter. Men efter mina fyra år på gymnasiet längtar jag bara efter att få ta på mig mössan, känna den mot huvudet och springa ut. Men trots att det händer i dag, har jag fortfarande inte riktigt förstått att det här är på riktigt. Herregud, jag ska ta studenten! 

Jenny Runsten:

Skolböckerna är återlämnade och gamla tepåsar är slängda. Skåpet är tömt och jag kommer aldrig att fylla det igen. Känns det bra eller dåligt? Har stenen lyft eller har den bara blivit ännu tyngre?

För några veckor sedan skulle jag ha skrikit att jag bara ville slippa hela skiten. Jag var på upploppet efter att ha sprungit i tolv år och var lika trött på skolan som på min katt när han spytt i min säng.

Så kom dagen då betygen var satta. Stressen sprang sin väg och kvar stod jag, handfallen med ett trött och tomt huvud.

Min sentimentala sida tog överhand. Jag kom underfund med att det är jättesorgligt att jag aldrig kommer att sitta i samma rum som min klass mer. Eller att jag aldrig kommer att köpa ett äpple i skolkafeterian igen.

Det är de små sakerna jag kommer att sakna. De saker som alltid varit en självklarhet, men som plötsligt inte är det längre. Jag är lyckligt sorgsen. 

Fredagen den trettonde lämnar jag skolan, för första gången utan att komma tillbaka. Nu börjar något nytt, något stort och min prickiga studentklänning kommer att bli blöt. Jag tröstar mig, ironiskt nog, med Gandalfs ord: ”I will not say do not weep, for not all tears are an evil”.

Mer läsning

Annons