Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör valfriheten individuell

Det kommer att dröja femtio år innan papporna är hemma med barnen i samma utsträckning som kvinnor. Det visar fackförbundet Tco:s pappaindex. Under 2008 har antalet utagna pappadagar ökat. Det är ju bra. Men det går alldeles för långsamt.

Annons

I stället för att slå sig för bröstet när papporna, trots normer och löneskillnader, tar mer ansvar för barnen borde politikerna ifrågasätta försäkringssystemet som är en föråldrad kvarleva från tiden då kvinnor knappt fanns på arbetsmarknaden.

Det är för mig helt obegripligt att kalla en individualiserad föräldraförsäkring för kvotering. Vi kallar inte andra individuella försäkringar för kvotering. Alla andra försäkringar är knutna till en person och inte till ett kollektiv, som familjen i det här fallet utgör. Tänk om man skulle få överlåta andra försäkringar som man själv inte utnyttjar, till exempel a-kassan eller sjukförsäkringen.

Är det så kontroversiellt att förespråka att alla människor ska behandlas lika inför staten, som enskilda och fria medborgare 2009?

Motståndarna till individuell föräldraförsäkring brukar slåss med barnen som sköld.

”Vi måste tänka på barnens bästa.”

Andra populära argument brukar vara valfrihet, valfrihet och valfrihet.

Vems valfrihet pratar vi om? Kvinnorna som drar det tyngsta lasset hemma? Kvinnorna som hamnar efter i lön -och karriärsutveckling? Eller är det männen som kallas ”kärring” på arbetsplatsen när han vill ta ut en lång föräldraledighet? Den valfriheten ger jag inte mycket för.

Är det inte självklart att varje förälder har ett eget ansvar över sitt föräldraskap? Det är inte rimligt att man ska kunna lassa över det på någon annan. ”Barnens bästa” måste vi utgå ifrån att varje förälder har för ögonen. Eller tror vi att de flesta pappor faktiskt struntar i sina barn? Det tror inte jag. De tar sig både tid och råd om det är lika självklart att de ska och får göra det.

Tco:s undersökning visar också att det är de högst utbildade och avlönade papporna som tar ut mest föräldraledighet. Där föll argumentet att taket för ersättningsnivån skulle vara den största anledningen till att så få pappor stannar hemma med barnen. Det handlar inte om pengar, det handlar inte om ovilja. Jämställdhet mellan kvinnor och män i familjelivet måste skapas på köksbordsnivå. Vi kan inte lagstifta om antal disktimmar och blöjbyten. Men staten ska inte reproducera ett beteende genom att kalla en gemensam föräldraförsäkring för valfrihet. Valfrihet betyder nämligen rätten och friheten att få välja och ta ansvar själv, som en egen person.

Mer läsning

Annons