Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredrik Reinfeldt är alldeles för senfärdig

Annons

En skotsk studerande hade häromdagen ett underskott om 100 miljarder pund på kontot och drabbades helt naturligt av en chock. Felet, ett tekniskt, rättades dock till ganska raskt.

Hur det står till med orsakssambanden i västvärldens finansiella system i allmänhet och Sverige i synnerhet är tyvärr mer oklart. Fredrik Reinfeldt talar för första gången någorlunda klartext och stora delar av hans debattartikel i Svenska Dagbladet den 31 december måste jag säga är riktigt bra. Men (alltid detta men för det ligger i oppositionens roll), han är väl sen med sin analys vilket tyvärr sänker trovärdigheten. Det är som att lämna in en D-uppsats för sent. Bra i innehåll och form men du höll inte tiden.

En samlad omvärld bestående av opposition, riksbankschefer, premiärministrar och bankchefer sade det han säger nu redan i augusti, under samma tid han själv hävdade att ett varsel inte alls betyder att folk blir av med sina jobb och att Sveriges tillväxt skulle vara högre än de exportmarknader vi är så oerhört beroende av. Det har upplevts som om stats- och finansministrarna läser gamla tidningar mest hela tiden men att de nu på sistone börjar komma ikapp.

Riksbankschefen Stefan Ingves bild är något klarare. Han pekar i sin analys och krönika på utvecklingen i Baltikum som en faktor att beakta. Det är en faktor som inte alls kan skrivas av och vilken i sig betyder att den finanssmälta vi upplevt på något sätt är över. För att ge en bild av vad som väntar vill jag delge följande lilla samtal:

För två år sedan träffade jag en stolt före detta inrikesminister i en av de baltiska staterna som pekade på alla nya varuhus, vägar och sjukhus. Han sade att deras levnadsstandard om tio år skulle ligga på ett EU-snitt.

Jag frågade: Hur finansieras allt detta? Hans svar fick mig att se ner i avgrundens svarta hål: ”Det är enkelt. Hälften är EU-bidrag, andra hälften lånar vi av främst era banker, tillväxten och värdeutvecklingen är så hög att vi inte har några problem att låna löpande”.

Det är ungefär som att be att få betala sin Visa-räkning med sitt Amex...

Vad vill jag ha sagt? Jag är fortfarande djupt bekymrad över statsministerns uppenbara senfärdighet att ta till sig information i tid. Att som statsministern inte vilja prata om problemen betyder inte att de försvinner, vilket 2008 har visat. Att vi skulle ha samma tur som den skotske studenten är ett önsketänkande.

Men framför allt: Jag saknar en diskussion om hur vi ska undvika detta i framtiden. Idéer finns, jag lovar, och idéer som riskerar att överreagera om inte nu det politiska ledarskapet gestaltat av alliansen visar handlingskraft. Det börjar sakta men obevekligt blåsa upp en regleringsvind från vänster...

För statsministern pekar själv i sin ingress på en av orsakerna: världen upplever en finansiell kris som inte sett sin motsvarighet sedan depressionen på 1930-talet. Ursprunget står att finna i alltför expansiv kreditgivning samt i vissa fall ren och skär girighet.

Det är inte, som i den skotske studentens fall, ett tekniskt fel. Det hade varit enklare att hantera.

Mer läsning

Annons