Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett år till utan förbättringar

Det är Internationella kvinnodagen igen. Är det något att fira? Har det blivit något lättare att vara kvinna, kan vi klappa oss för bröstet och säga att nu har det blivit mycket bättre med jämställdheten, kvinnovåldet, och de mänskliga rättigheterna?
Nej, vi kan inte det, och ett helt år har gått igen.

Annons

Vi ska göra en återblick på 2008. Tusentals kvinnor misshandlas i väst av sina män, stod det i Expressen den 19 januari. Det handlade enbart om Västra Götaland.

Tre månader efter öppnandet av Kvinnofridslinjen i Uppsala hade det kommit in 9 000 samtal från våldsutsatta kvinnor! Mer än hundra samtal per dag.

”Svag handlingsplan mot kvinnovåld” skriver Göteborgsposten den 26 april, och fortsätter: ”Förra året anmäldes över 26 000 fall av kvinnomisshandel och över 4 700 våldtäkter, varje år dödas i genomsnitt 30 kvinnor av en närstående man”.

Jag har inte någon statistik på hur våldet sett ut sedan våren 2008, men att döma av media och tidningar så är det ingen skillnad, tyvärr. Det senaste mest hänsynslösa, våldsamma mordet på en kvinna hände i Norrbotten under senare delen av 2008, och är nyligen uppklarat.

Liza Marklund skriver i Expressen den 5 mars: ”Tyck inte synd om mördarna”!

Hon skriver vidare och hänvisar till Zenias baneman: ”Hans motiv är detsamma som för majoriteten av de män som mördar sina kvinnor: hon ville gå, och han gick inte med på det! Efter brottet ’mår han dåligt’ och ’är ledsen’. Det som egentligen skiljer honom från den genomsnittlige kvinnomördaren är hans idoghet i själva dödandet. Först slog han ihjäl henne, sedan ströp han henne, till sist såg han till att dränka henne också”.

Hon fortsätter: ”Rätten resonerar som tingsrätten brukar, man tycker synd om mannen, han är ju så ledsen, det var ju inte meningen, han verkar timid och vänlig, han ballade ur helt enkelt, en tragedi för honom själv, ju!”

Liza Marklund säger vidare: ”Jag har läst domar mot kvinnomördare där man ägnat flera sidor med empati åt den stackars mannen, medan man ”inte ens har rätt förnamn på det kvinnliga mordoffret”!

På förra årets Internationella kvinnodag skrev man i Uppsala Nya Tidning ”Våld mot kvinnor måste upphöra!” Det sades då att det var regeringens främsta mål, och att regeringen under mandatperioden ska satsa drygt 800 miljoner kronor på ett batteri av åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Poliserna ska bli 3 000 fler för att insatserna ska ske tidigare, snabbare och tydligare. Men kanske behöver vi ett svenskt FBI, som förre rikspolischefen Stefan Strömberg nämnde i Gefle Dagblad den 18 april, efter mordet på tioåriga Engla.

Allt detta låter ju bra men nu har det gått ett år igen och vad har förbättrats? Inte våldet och definitivt inte jämställdheten. Hoppas nu inte att jämställdhetsarbetet får stå tillbaka på grund av den globala finans- och klimatkrisen, den djupa depressionen som drabbat oss.

Vi måste höja oss över den likgiltighetsmentalitet, som är märkbar det senaste året, vad gäller arbetet med jämställdheten.

Vi har sett positiva förändringar där familjer som är mer jämställda, alltså de par som hjälps åt med allt, att de äktenskapen håller mycket längre, alltså skilsmässorna har blivit färre.

Sedan är det bara halva makten och hela lönen vi kvinnor väntar på, men vi är så ”urbota” trötta på att vänta! Det har ju bara gått 130 år sedan kvinnorna började kämpa med jämställdheten, så det har verkligen gått i snigelfart!

Hur svårt kan de vara egentligen, var är bromsklossarna? Jojo, det har att göra med makt, jag vet, men inte bara det, jag tror det också är ren girighet!

Varför är det så svårt att förstå att både kvinnor och män behövs ute i samhället, var och en med sina kunskaper, sina olikheter, sina egenskaper och ska då värderas efter det. Just värderas; men ändå har kvinnor lägre lön än män trots att de utför likvärdigt arbete.

Vi måste stå upp för jämställdheten, människors lika värde, kärleken och medmänskligheten.

Mer läsning

Annons