Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter svensk modell

Finanskrisen har skapat ett stort intresse för Sverige och den svenska modellen runt om i världen. Det är dock inte kollektivavtalen intresset gäller, inte heller premiepensionssystemet. Istället är det bankakuten, inrättad under den borgerliga Bildtregeringen i början på 1990-talet, som man vill veta mer om.
Bankakuten gjorde att det svenska banksystemet kom relativt helskinnad ut ur 1990-talets svenska fastighetskris. Och även om bankakuten till att börja med såg ut att bli en mycket kostsam historia för staten, och ”pengarullningen till bankerna” kritiserades hårt på insändarsidorna, så blev slutresultatet mycket gott. Spararna fick behålla sina pengar och bankerna överlevde, även om den bank som lånat ut mest oförsiktigt, övertogs av staten. Och statens slutnota blev inte heller så dyr, eftersom staten fick bra betalt för de fastigheter man övertog, och sedan sålde när marknaden några år senare hade stabiliserats sig.
Det är därför inte så konstigt att många länder nu vill veta hur bankakuten fungerade.

Även i dag har bankerna problem. De är mycket mindre än de var i början av 1990-talet, men även nu behöver staten ge bankerna ett visst stöd.
I går kom regeringens förslag. Regeringen vill införa ett skyddsnät för svenska banker och bostadsinstitut i form av garantier på 1 500 miljarder kronor. Tanken är att detta skall göra att bankerna och bostadsinstituteten litar på varandra bättre och att räntan på bolån därmed kommer att bli lägre.
Det här är bra åtgärder. Det visar att alliansregeringen agerar kraftfullt och omdömesgillt i detta svåra krisläge.
Mycket bra är också att de banker som vill utnyttja garantin måste införa begränsningar för löneökningar för bankens ledande befattningshavare, och att inga bonusar får betalas ut under den tid bankerna utnyttjar garantin. Det är givetvis helt riktigt att bankcheferna inte skall kunna utnyttja statliga garantier för att berika sig själva.
Samtidigt borde bonusstoppet göra att oppositionspartierna inte av populistiska skäl går emot regeringens förslag. Den typen av motstånd mot stabiliseringspaketen har annars funnits i andra länder, inte minst i USA.

Här i Sverige har det annars inte förekommit den typen av folklig kritik emot de statliga räddningspaketen. Inget parti har heller, i alla fall hittills, försökt använda krisen till att ta politiska poänger. Oppositionsledaren Mona Sahlin har till och med berömt regeringen för hur den hittills har agerat under finanskrisen.
Antagligen har socialdemokraterna insett att det inte finns några röster att vinna genom hård kritik mot regeringens krispolitik. Och antagligen vill man inte heller påminna väljarna om att Bildtregeringens politik, som socialdemokraterna svartmålat å det grövsta i alla år, nu framstår som ett föredöme världen över.

Annons

Mer läsning

Annons