Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den ekonomiska krisen kan hota demokratin

Annons

Krisen i ekonomin som nu i den första vågen drabbar all världens giriga, finansvalpar och räknenissar beskrivs som själva eländets kärna. Regeringar ingriper men det kanske inte räcker.

Ett mannaminne är kort och 1929 känns långt bort. Nästan samma sak som sker nu hände för så där 80 år sedan och det betydde inte bara ekonomiskt kaos, utan också politiskt kaos och massarbetslöshet. Den kraschen ledde till att ”starka” män i Spanien, Tyskland, Italien och Japan som utlovade enkla lösningar kunde ta makten. Herrar diktatorer hade det gemensamt att man lovade arbete och föraktade demokrati, fria fack, social- och andra demokratiska partier, sjuka handikappade människor, zigenare och judar. Det var inte enbart inflationen eller bankkrascherna utan främlingsfientligheten, föraktet för den svage, massfattigdomen och massarbetslösheten som var nazismens och fascismens politiska bränsle.

Lågkonjunkturer inträffar alltid förr eller senare. Reinfeldts regering övertog ledningen av Sverige 2006 med en ekonomi och en arbetsmarknadspolitik i god ordning.

Regeringens första insats var att höja avgiften till arbetslöshetsförsäkringen så att en halv miljon löntagare lämnade a-kassan för att man tyckte den blev för dyr. Som förstärkning av argumenten kallade alliansen försäkringsersättning från a-kassan för bidrag, något som man enligt alliansen inte ska leva på. Detta kan bara beskrivas som en mycket farlig lek med elden, nu när historien håller på att upprepa sig.

Giriga mäns spekulationer i bank-och finansbranschen har åter satt världen i ekonomisk brand. För dessa handlar ekonomi om siffrorna på sista raden i månadsrapporten och bokslutet.

Den som förlorar jobbet ansluts lätt till de arbetslösas hopplösa armé, mobiliserade av en ekonomi i fritt fall. För den enskilde hotas möjligheten till försörjning och hela familjens nöd.

När framtidshoppet grusas är det lätt att gripa efter halmstrån och falla för enkla politiska locktoner. Budskapet om politikernas värdelöshet och främlingarnas skuld har predikats förr.

Mänskligheten och världens politiker har bara en väg att gå för att inte 1930- och 1940-talens vansinne ska upprepas: alla arbetare ska ha en solidarisk och tillräcklig försörjning vid arbetslöshet. I annat fall kommer den ekonomiska kollapsen bara att vara det första steget mot något värre.

Minns att Hirohito, Franco, Hitler och Stalin på sin tid hade som mål att vinna världsherravälde. Man var inte långt ifrån att lyckas.

Därför ska vi aldrig överge grunderna för ett solidariskt och rättvist samhälle. Priset för en sådan politik heter inte enbart bankgarantier.

I den arbetslöshet som riskerar att bli lågkonjunkturens och den finansiella krisens efterbörd är det enbart medmänsklighet, demokrati och rättvisa som kan rädda vår civilisation. Vad är en liten skattesänkning på några tior för den som har ett arbete emot vad som kan hota oss alla? Minns att det inte är de fallande siffrorna som flimrar förbi på dataskärmarna som är den stora faran utan en hel värld med många människor i hopplös arbetslöshet.

Mer läsning

Annons