Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att prioritera rätt borde vara lätt

Annons

Varje sekund dör en person av malaria, AIDS, denguefeber eller svält. Ungefär 80 procent av dessa är barn.

Något är ruttet med den svenska biståndspolitiken. Sunt förnuft och rätt prioriteringar kan knappast vara Sidas ledord då beslut om vilka så kallade biståndsprojekt som ska tilldelas anslag varje år. Diskussioner kring det svenska biståndet förs sällan i den offentliga debatten och därmed uteblir de kritiska rösterna.

Sveriges biståndsråd i Harare i Zimbabwe, Göran Engstrand, menar att prioriteringarna för det svenska biståndet förändrats. Han menar att inget går till regeringen och främst är det svenska biståndet inriktat på att främja demokratiska krafter i landet och humanitära insatser. Det låter givetvis bra, men låt oss reda ut hur tillståndet i det svenska biståndet faktiskt ser ut. Går biståndet främst till fattigdomsbekämpning och demokratiseringsuppbyggande?

I Sverige förs det en begränsad debatt om biståndet, och den diskussion som finns handlar inte om dess effekter. Alla riksdagspartierna står bakom enprocentsmålet, det vill säga att en procent av BNI (bruttonationalinkomst) ska avsättas till utvecklingssamarbeten.

Det är lätt att tro att biståndspengarna främst går till att utrota dödliga sjukdomar som denguefeber och malaria och bekämpa svält. Men i stället handlar biståndsambitionerna om miljöprojekt, stöd till fackföreningar, jämställdhetsprojekt, demokratiprojekt, förvaltning, budget och militära satsningar.

Det handlar sällan om att rädda liv eller lindra människor i nöd. När man talar om fattigdomsbekämpning betonas vikten av att göra det på ett miljövänligt sätt eller att ha ett jämställdhetsperspektiv.

Diverse projekt som biståndet används till har varit fotbollsklubbar i Kosovo, SSU-klubbar med motto att skapa fred i mellanöstern, cirkusskola för afrikanska gatubarn, förändringar av könsmaktsordningen i Gambia, kulturarbete i Irak, organisk odling i Turkiet och så vidare.

Biståndet borde rimligtvis gå till de fattigaste i världen och framför allt till de viktigaste förnödenheterna. Men när biståndspengar spenderas med betoning på miljö, jämställdhet och demokrati, stärks den svenska moraliska självbilden. De verkliga resultaten blir lidande. Biologisk mångfald går före malariautrotning. En familj som knappast har mat för dagen eller rent vatten för vällingen prioriterar troligen dessa före jämställdhetsprojekt.

Den dagen biståndspengarna används effektivt och fler kan botas från de svåra livshotande sjukdomarna och man kan bekämpa svält, kan pengar till andra projekt avsättas. Förhoppningsvis blir världen då en bättre plats att leva på.

Mer läsning

Annons