Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Regeringens vårbudget innebär ännu mer valfläsk för pengar som inte finns

Annons

Stefan Löfvens S-MP-regering har gjort budgetar tillsammans med Vänsterpartiet i snart fyra år. Det har inte varit bra för Sverige. Vänsterpartiets inflytande har inneburit högre skattetryck, för få nya jobb, ökat krångel för småföretagen och alltför stora ökningar av statens utgifter.

Det här samarbetet har egentligen varit helt onödigt. Eftersom allianspartierna har röstat på sina egna budgetar har S-MP-regeringen inte behövt Vänsterpartiets stöd. Trots det har samarbetet fortsatt.

Nya reformer för 2,6 miljarder kronor finns i finansminister Magdalena Anderssons vårbudget. Att det egentligen inte finns några pengar till dessa satsningar struntar hon i. I stället har hon bara sett till  finansdepartementets glädjekalkyler hamnat ännu längre bort från verkligheten. Foto: Jessica Gow, TT.

Det har kraftigt gynnat Vänsterpartiet, som fått igenom en del av sin politik och kunnat ta åt sig äran av en lång rad "satsningar". Samtidigt har partiet sluppit ta ansvar för regeringens misstag och den granskning som regeringspartier utsätts för. Resultatet syns tydligt i opinionsmätningarna. Medan Miljöpartiet har tappat kraftigt sedan valet och balanserar på fyraprocentsspärren så har Vänsterpartiet ökat och ligger klart över partiets valresultat.

Finansdepartementet har gjort höstens glädjekalkyler ännu mer rosaskimrande, och så fanns det plötsligt pengar till ännu mer valfläsk.

På måndagen presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) regeringens vårbudget. Och trots att vårbudgeten egentligen bara skall innehålla marginella justeringar så finns här nya reformer för 2,6 miljarder kronor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tagit chansen att plussa på inom områden som man hoppas kan ge fler röster i valet, till exempel polisen och vården. Tillskotten i vårbudgeten löser inte de problem inom polisen och vården som växt kraftigt under S-MP-regeringen, men med extrapengarna försöker de tre partierna ge sken av att de vet hur problemen skall lösas.

I efterhand måste man säga att det var ett misstag av allianspartierna att släppa fram detta V-inflytande, , vilket man gjorde genom Decemberöverenskommelsen.

Att det egentligen inte finns några pengar till dessa satsningar struntar de tre partierna i, på samma sätt som de struntade i att det inte fanns pengar till höstbudgetens 40 miljarder i ökade statsutgifter. Men finansdepartementet har gjort höstens glädjekalkyler ännu mer rosaskimrande, och så fanns det plötsligt pengar till ännu mer valfläsk. Så blir det lätt när man samarbetar med Vänsterpartiet.

I efterhand måste man säga att det var ett misstag av allianspartierna att släppa fram detta V-inflytande, vilket man gjorde genom Decemberöverenskommelsen. Till allianspartiernas försvar får man dock säga att det var omöjligt att förutse att Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle göra sig beroende av Vänsterpartiet, trots att man inte behövde detta.

Förslaget om en ny Decemberöverenskommelse måste ses som ett exempel på denna desperation.

Decemberöverenskommelsen var ett sätt att lösa problemet med att Sverigedemokraterna hade blivit vågmästare i riksdagen, ett främlingsfientligt och ansvarslöst parti som måste hållas bort från allt inflytande. Resultatet blev dock inte bra, och någon ny liknande överenskommelse bör allianspartierna därför inte gå med på.

Inom socialdemokratin tycks det dock finnas andra viljor. I en ledare i S-märkta Aftonbladet i söndags ville till exempel tidningens politiske chefredaktör Anders Lindberg ha en ny Decemberöverenskommelse innan valet 2018.

Allt talar för att Stefan Löfvens S-MP-regering tvingas avgå efter valet i september. Inom socialdemokratin börjar nu många desperat försöka hitta sätt att få behålla makten. Förslaget om en ny Decemberöverenskommelse måste ses som ett exempel på denna desperation.

Mer läsning

Annons