Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohyfsat att störa sorgetiden efter Kamprad

Annons

I söndags förmiddag meddelade Ikea Sverige att företagets grundare Ingvar Kamprad i stillhet hade somnat in i sitt hem i Småland.

Kamprad var utan tvekan en av Sveriges största företagare genom tiderna. Blott 17 år var han när han grundade Ikea. Världen över är Kamprads skapelse ett välkänt varumärke, i omvärldens ögon är Ikea bland det svenskaste vi har. I Sverige var Kamprad (som få företagsledare) extremt folkkär och han var tätt förknippad med en (charmig?) småländsk sparsamhet.

Min personliga relation till Ingvar Kamprad och hans arv delar jag säkert med många andra. Att som stressad och svettig make försöka ta sig igenom både varuhus och manualer med äran i behåll. Allt för att göra sin inredande hustru nöjd – trots en uppenbar brist på talang vid montering i hemmet.

När en person har gått bort och lämnat efterlevande i sorg bör man rimligen hålla sig till kondoleanser. Den sociala kompetensen är oftast självklar när vi nås av ett dödsbesked. Alla delar vi en relation till döden. Därför är det tragiskt att ta del av den politiska debatt som uppstod i princip i samma stund som Kamprads bortgång meddelades. Att försöka plocka politiska poäng i den offentliga debatten på någons dödsdag är både smaklöst och ouppfostrat.

Var Kamprad nazist? Hur mycket och hur länge?

Elisabeth Åsbrink har behandlat frågan i sin omtalade bok Och i Wienerwald står träden kvar. Läs boken. Ta diskussionen när dödsbeskedet ligger längre bort i tiden. Vid sorgebesked kan och bör kritiska tankar tänkas tyst. Ett mycket gott exempel på denna smaklöshet och brist på respekt skedde bara fyra timmar efter att Kamprads bortgång var känt.

Ung vänster, Vänsterpartiets unga plantskola för blivande politiker rusade snabbt ut på Facebook med en smaklös (och otidsenlig) politisk pamflett: "KAMPRAD ÄR DÖD Vi är 150 000 arbetare som borde få dela på arvet". Är det framtidens politiska ledare? Jag betackar mig för ett sådant ledarskap.

Det kortaste avståndet är avståndet mellan hjärnan och en publicering på sociala medier. De tekniska möjligheterna finns på plats och den som så önskar kan väldigt snabbt dela med sig av en kommentar eller åsikt på Facebook eller Twitter. Det betyder inte att man absolut måste göra så vid varje tillfälle som ges. Man måste inte debattera Kamprads politiska hållning eller huruvida Ikea är en bra arbetsgivare eller ej.

Vett och etikett har en plats även i det offentliga samtalet.

En viktig svensk entreprenör har gått ur tiden. Sådana som Kamprad ska vi vara rädda om. Någon måste dra det lass av välfärdsambitioner vi i Sverige delar på. Med vilka nyanser bilden av Ingvar Kamprads livsverk och porträtt ska målas kan vi välja en annan dag.

Mer läsning

Annons