Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi måste hjälpas åt att rätta till i stället för att utse syndabockar

Jag ser att Robert Beronius (L) i en debattartikel rör sig hemtamt inom egna domäner med ett detaljerat förslag för reglering av det mellanmänskliga livet, där vuxna av olika anledningar inte kunnat nå fram till tonåringar i sin närmaste krets.

Många unga är ännu rätt omogna med en betydande brist på insikt om ett framtida liv på en brottslig bana, vilket skulle kunna hindra dem från att göra sig skyldiga till brott. Därför tvivlar jag på, med mina erfarenheter av ett mångårigt idogt arbete för och bland tonåringar, att krafttag, som ofta tolkas som hårdare tag, står i rimlig proportion till de ungas förmåga till insikt, vilken grundläggs under barnaåren för att sedan utvecklas i tonåren.

Tonåren är en tid då det för den unga människans friska växt måste ses som normalt att successivt frigöra sig från föräldrarna. Inte för att leva ett liv helt skilt från vuxna, utan för att utvecklas tillsammans med andra vuxna, som förstår att vägleda utan att sätta sig till doms över den med ett kvardröjande omoget beteende, särskilt i gäng, där osäkerheten kan hindra en rättrådig kompis från att markera ett avståndstagande. Därför är det viktigt att vuxna i ungdomars närhet åtminstone på ett juste sätt kan lägga sig i och fråga: ”Hallå där! Varför gör du så där?”

Min erfarenhet i dag, som pensionär, är att det finns många trevliga hjälpsamma ungdomar här i Norrtälje, men även en del, som inte drar sig för att vara uppkäftiga mot vuxna, vilka själva uppträder kaxigt, när de i kraft av att vara vuxen eller ha en status verkar anse sig ha rätt att spela översittare inför någon som är i underläge.

Samspel människor emellan är en konstart, som vi alla både unga och äldre behöver fila på. Inte minst i den tid vi alla i dag gör till vår. Därför behöver jag få veta mera om vad, som kan tänkas ligga i resans riktning, ifall vi skulle slå in på Robert Beronius väg.

Bosatt i en stad med en av Kriminalvårdens riksanstalter, finner jag det rimligt att anta att krav på hårdare tag mot ungdomsbrottslingar även säger något viktigt om det, som vi borde få veta mera om, nämligen hur Kriminalvården lyckas med uppgiften att tillsammans med chef och medarbetare vid Norrtäljeanstalten fixa en bra arbetsmiljö med realistiska mål och bra resurser.

Då jag har mina tvivel, har jag kollat en del på USA, där samarbetet mellan lagstiftare, lagförare och fängelseindustrin gått så långt att allt fler kritiker hävdar att skärpningen av straffen gjort det möjligt för anställda inom rättsväsendet och fängelserna att återinföra slaveriet, eftersom det är afroamerikaner och migranter från Afrika, som där drabbats värst av det 13:e tillägget till konstitutionen, som berövar återfallsförbrytare deras medborgarskap.

Jag vill ogärna tänka på att vi även i Sverige och Norrtälje ägnar oss åt att utse syndabockar för det, som vi misslyckas med, i stället för att hjälpas åt med att rätta till saker.

Gun Svensson, Farmor Gun i Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel