Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi behöver inga "landsbygdsstrategier"

Vi på landsbygden behöver inga ”landsbygdsstrategier”, som produceras i Stockholm. Vi behöver rätten att fatta egna lokala och kommunala beslut, som gynnar landsbygden var än i Sverige den råkar befinna sig, skriver tio företrädare för Landsbygdspartiet oberoende.

Annons

Den 22 november skriver fem representanter för Centerpartiet om landsbygden och de bekymmer samma landsbygd har att hantera. Det märkliga är att det inte presenteras några lösningar på de utmaningar landsbygden sägs ha.

Vi på landsbygden, i hela Sverige, vill inte höra några drömska tankar om hur liv skall ingjutas

på vischan. Utredning efter utredning, nu tydligen en sådan vid namn ”RUFS” (regionala utvecklingsplanen för Stockholms län), lär begrava alla de uppenbara orsakerna till landsbygdens utarmning.

Landsbygdspartiet oberoende har svar på sådant som måste ändras. Nedan följer några.

● Allemansrätten går inte före den rättmätige ägarens bruk av sin egendom. Brukande går alltid före rekreation. Det är just brukandet som har skapat Sveriges välstånd. Hur pittoreskt det än kan vara med en tur ute på landet. Alltså, äganderätten måste stärkas.

● Naturvårdsverket och exempelvis Skogsstyrelsen måste sluta med att lägga blöta filtar över brukanderätten, som även den är kopplad till äganderätten. Den är i dag starkt begränsad av diverse särintressen, med miljön som täckmantel. Återigen, det är brukarna som skapat dessa värden.

● Länsstyrelserna måste sluta med att övertolka direktiven de får från högre ort. Om det inte är en fråga om övertolkning, är det lätt att tro att enskilda tjänstemän driver egna agendor. Ett exempel är detta tävlande i vilken kommun i länet som har flest naturreservat. Dessa marker är speciella just därför att människor, som älskat och vårdat sin mark, har gjort sitt jobb i generationer.

● Landsbygdsskolorna är ett annat exempel på den nedmontering som pågår. Detta i en tid då fler och fler människor med pendlingsavstånd till Stockholm kan tänka sig en tillvaro på landsbygden och att låta sina småbarn få börja sitt lärande i en liten skola. Skolan och mataffären är navet i en bygd. Om man kan ”bussa” barn till tätorterna, borde det också kunna fungera åt andra hållet.

● Det är rent skandalöst att Telia tillåts klippa det gamla kopparnätet innan ny fungerande teknik finns på plats. Människor vill kunna arbeta på distans, då detta är en av förutsättningarna för att välja ett boende på landsbygden.

Det är brukarnas trägna arbete med sin mark, som gett oss de höga värden som gärna lovordas i olika sammanhang. Landsbygdspartiet oberoende finner det då extra anmärkningsvärt att somliga myndigheter gör allt för att ”skydda” dessa värden, från just de som skapat dem. Vem vill i framtiden behöva hugga sig fram med machete, där man förr kunde ströva över en vackert blomstrande äng? Inte minst är detta viktigt för alla de som vill besöka landsbygden som en del av sin rekreation.

Vi på landsbygden behöver inga ”landsbygdsstrategier”, som produceras i Stockholm. Vi behöver rätten att fatta egna lokala och kommunala beslut, som gynnar landsbygden var än i Sverige den råkar befinna sig.

Magnus Malmsten, Landsbygdspartiet oberoende (LPo)

Peter Johansson (LPo)

Ann-Sofie Hagberg (LPo)

Roger Andersson (LPo)

Michael Bonnier (LPo)

Hans Boström (LPo)

Tjern Inga Wall (LPo)

Claes Littorin (LPo)

Erika Sörengård (LPo)

Sara Rosqvist (LPo)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel