Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varken tomma stolar eller lokala stollar?

Det pågår en storstädning inom Sverigedemokraterna. Sedan valet 2010 har 54 medlemmar och förtroendevalda uteslutits ur partiet.

Annons

Till detta kommer alla som lämnar partiet självmant, ofta för att de legat på gränsen till att bli uteslutna. Bland dem som lämnat partiet frivilligt är de båda som 2010 valdes in som Sverigedemokrater i Norrtälje kommunfullmäktige. Båda dessa, Bernt Grönblad och Stefan Pålsson, sitter kvar i fullmäktige som politiska vildar.

Totalt har uteslutningar och avhopp gjort att partiet tappat kontrollen över 114 av de 612 kommunala mandat partiet fick vid valet 2010. Denna storstädning ses dock som något nödvändigt i partiets ledning. Som en anonym ”ledande sverigedemokrat” säger i Aftonbladet: ”Hellre tomma stolar än idioter”.

Sverigedemokraterna har dragit till sig en brokig skara personer, i många fall personer som har lågt förtroende i sin bygd. Att den typen av personer hamnar på förtroendeposter för Sverigedemokraterna, och gör det ena klumpiga uttalandet efter det andra, drar givetvis ner förtroendet för partiet. Detta är säkerligen en anledning till att Sverigedemokraternas opinionssiffror på kommunnivå ligger mycket lägre än på riksnivå (5,5 procent respektive 9,4 procent enligt Skops mätning i september).

Det är därför inte så konstigt att Sverigedemokraternas ledning storstädar. Till detta kommer partiledningens mål att göra partiet mer rumsrent, för att på så sätt locka fler väljare. Därför utesluts alla som går längre i främlingsfientlighet och rasism än vad partiet offentligt gör.

Den här linjen har hittills varit framgångsrik. Partiet framstår som mindre främlingsfientligt samtidigt som lokala stollar försvinner och därför inte kan dra ner partiets rykte. Och även om några väljare kanske ogillar den nya partilinjen, så lär inte förlusten bli så stor – de främlingsfientliga väljarna har inte så många andra alternativ att rösta på.

Samtidigt innebär denna politik en stor risk. Ett parti består inte bara av partiledning och väljare – det behövs en bas av partiarbetare och lokala förtroendevalda som kan sköta det lokala valarbetet och möta väljarna öga mot öga. Den basen tunnar partiledningen ut genom sina utrensningar, och det blir också svårare att rekrytera nya medlemmar – vem vill gå med i ett parti där man löper stor risk att bli utesluten om partiledningen anser att man inte passar in?

På samma sätt skapar de många uteslutningarna en rädsla bland de funktion-ärer som är kvar. Vad vågar man säga? Vilka argument vågar man använda?

Det finns därför en stor risk – eller rättare sagt en stor chans – att Sverigedemokraternas utrensningar innebär att partiets lokala organisation blir så försvagad att partiet gör en usel valrörelse. I så fall blir det varken tomma stolar eller lokala stollar. Och det vore givetvis det allra bästa.