Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Varför jublar inte Norrtäljes kommunledning?

Annons

Varför jublar inte Norrtäljes kommunledning när bygden vill ta över ansvaret för nedlagda skolor? Utan vare sig landsbygdsprogram eller andra kommunala skattepengar får kommunen med automatik nytta och glädje när medborgarna själva driver utvecklande verksamheter långt ute på landsbygden. Det borde vara bingo för en landsbygdskommun, vilket många också tacksamt tar emot och kan till och med samarbeta med bygdeföreningar för att ytterligare dra nytta av kraften och vidareutveckla hela kommunen.

Anmäl text- och faktafel

Norrtälje har för tillfället ett antal skolor som ska avyttras och just nu är det Singö som är på tapeten.

När Singöborna ville ha en skola 1847 ställde man både mark och byggnad till dåvarande sockens (senare kommunen) förfogande med äganderätt utan att ta betalt. När skolan nu är stängd visar det sig att bygden återigen vill ta ett eget ansvar för att utveckla verksamheter i ett avlägset hörn för kommunen men desto mer centralt för den lilla bygden.

När skolan inte längre behövs kan kommunen lämna tillbaka egendomen till bygden som rimligen betalar värdet för kommunens nedlagda och ännu inte avskrivna investeringar. Det ursprungliga och ensidiga erbjudandet från kommunen om att köpa fastigheten för ”bokfört värde” var initialt inte Singöbornas förslag. Icke desto mindre är det en snillrik och naturlig brygga för att hantera det ekonomiska ansvaret över mycket lång tid.

Det bokförda värdet för Singö skola är lågt, vilket givetvis beror på att inga större satsningar har utförts på mycket länge och behovet av nödvändiga investeringar är av samma anledning omfattande (mellan en och två miljoner kronor) vilket ingår i ansvaret av ett övertagande, oavsett priset.

Det är ett stort ansvar för en liten bygd och först efter en tids överläggande kunde Singöborna ta beslutet att tacka ja till kommunledningens erbjudande och en överenskommelse slöts.

Om prislappen för övertagandet ökar med över två miljoner, vilket nu sker i ett nytt ensidigt erbjudande (förvisso med några varianter utifrån samma värde), omöjliggörs ett övertagande och det vore direkt oansvarigt för bygden att ta på sig ett ekonomiskt ansvar långt över det rimligas gräns.

Påståendet att kommunen skulle bryta mot lagen genom att lämna tillbaka egendom till bygden för bokfört värde är lite väl överdrivet. I så fall skulle det mesta av Sveriges samarbeten mellan kommuner och bygdeprojekt ske i laglöst land.

I själva verket har det offentliga goda möjligheter sälja till valfritt pris. Begränsningarna i lagen finns för att skydda konkurrensen och förbjuder att enskilda personer och näringsidkare otillbörligt gynnas, vilket naturligtvis är mycket bra i grunden då de flesta mottagare är just enskilda. ”Bygden” är dock inte en enskild näringsidkare.

Huruvida det juridiska kan lösas genom att bygden får representeras av ett aktiebolag med begränsad utdelningsmöjlighet, en ideell eller ekonomisk förening är av underordnad betydelse för Singöborna. Sådana detaljer löser man tillsammans med en samarbetsvillig kommun.

Men vilken form det än må vara, måste de ekonomiska möjligheterna finnas på plats. Och när det sistnämnda sker i kombination med en engagerad bygd på Singö (eller Björkö som ett annat exempel) kommer också kommunens invånare med all säkerhet att få ut mångfalt av de skattepengar som man eventuellt ”går miste om” vid en försäljning under marknadsvärdet.

Och kommunledningen kan i så fall jubla åt ett gott exempel i ”Sveriges populäraste landsbygd”.

Peter Wahlfort, ordförande i Singö Utveckling Ekonomisk förening

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel