Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vårdvalet ger oss noll alternativ

Utan att någon bestämt det stängs distriktssköterskemottagningen i Edsbro den 31 mars 2014, om inte någon ändrar sig.

Annons

Landstinget har bara sagt att man vill ha vårdval på lika villkor (för utförare). Det lokala sjukvårdskontoret har bara justerat ner anslaget till vårdfilialen i Edsbro. Och Cevita Care AB som hittills drivit verksamheten, lägger inget nytt anbud. Vi konstaterar: korten för Svarte Petter är delade och spelet har börjat.

Företrädare för många av Edsbros föreningar har gått samman för att få politikerna, sjukvårdsförvaltningen och Cevita Care AB att besinna sig. Mottagningen får inte gå samma väg som så många samhällstjänster på vår ort redan gjort. Det kokar i glesbygden, bara så ni vet det, ni som styr i vår kommun.

Inte bara vi, utan alla inklusive trojkan ovan, verkar anse att vårdfilialen i Edsbro och syster Monica ger utmärkt sjukvård på den aktuella vårdnivån. Den är uppskattad och den är kostnadseffektiv. De besparingar man hoppas på motsvarar typ en halvtjänst i vårdbudgeten. Till oss är det ingen av de inblandade – politiker, tjänstemän eller vårdutförare – som hävdat att det totalt sett blir bättre och billigare för landsting och kommun om filialen i Edsbro stängs. Kontinuitet och lokal kännedom är nyckeln till vårdkvalitet och ekonomi i vårdkedjan, det håller de flesta med om. Varför blir det då så här?

Huvudskälen för att denna institution i vårt lilla samhälle ändå skall skrotas – i en tid då de styrande talar om ”vår urstarka ekonomi” – tycks vara:

• Landstinget: att alla skall ha vårdval (även om valmöjligheterna försämras).

• Kommunen: att alla skall hålla budget (även om kostnaderna totalt blir högre för skattebetalarna).

• Primärvårdens utförare: att bokslutet går före patienternas behov (om så bara för en spottstyver).

Logiken styrs av landstingets fyrkantiga vårdvalsmodell som har som grundläggande princip ”vård på lika villkor”. Men inte för människorna utan för de konkurrerande företagen. Följaktligen skall ersättningen för alla vårdfilialer likriktas, utan hänsyn till lokala förutsättningar. Med genomfört vårdval kommer vi i utkanterna att ha full valfrihet mellan noll vårdalternativ.

Många i kommunen har redan påpekat att vårdvalsmodellen uppenbarligen är utformad för att passa tätbefolkade städer. I glesbygden i norra länet passar den inte bättre än en hästsko på en ko. Norrtälje får många extra skattemiljoner för sin glesbygd, men väljer att föra en politik som försämrar för de glesare kommundelarna.

Vårt intryck är att beslutet om vårdfilialen är ett typexempel på den nuvarande vårdpolitikens grundproblem: kostnadsövervältring. I slutändan blir det ingen besparing för skattebetalarnas privatekonomi.

Också arbetsgivarna påverkas. Om de anställda för minsta lilla åkomma skall ta sig till Rimbo, Norrtälje eller hur de då väljer att lista sig, uppstår i praktiken kostnader som påverkar företagen. Utan egen bil lär minsta besök på vårdcentralen ta uppemot en halvdag. Är patienten skröplig får ofta en medföljande anhörig gå från jobbet.

Medborgarnas tid, bekvämlighet och kostnader får i låtsasmarknadens kalkyler inget värde, liksom den (ibland livräddande) vårdkvalitet som ligger i lokal närhet. Inte ens landsting eller kommun gör en besparing på denna rationalisering; det man sparar på karusellen lär komma tillbaka som kostnad i färdtjänsten.

Stela principer och en stuprörsorganisation hindrar beslutsfattarna att ta hänsyn till helheten. I vårdval handlar rättvisa om lika villkor för konkurrerande vårdföretag, men inte om god sjukvård och tillgänglighet på lika villkor för människorna.

Bästa politiker: Får vi inte behålla syster Monica, skall ni inte vara säkra på att vi vill ha er kvar heller.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel