Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vård krävs för att komma tillrätta med missbruket

Domstolarnas hantering av narkotika ändrades radikalt 2011.Från att tidigare bara lagt vikt vid hur mycket någon hade på sig skulle det nu också behandlas vilken sorts knark det rörde. Följden: lägre straff och därmed färre i svenska fängelser.

För att ändra detta föreslår nu Alliansens rättsgrupp ett nytt brott, synnerligen grovt narkotikabrott. Det innebär skärpt straff om någon innehar stora mängder eller kapitaliserar på andras missbruk.

Samtidigt skriver SvD om att Maria Ungdom i Stockholm tar hand om allt fler unga som använt cannabis och spice. Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning tog narkotikan 589 liv 2012.Uppenbart är att något måste göras för att hantera narkotikaanvändningens negativa konsekvenser.

Lagen och politiken ska slå hårt mot de som kapitaliserar på andras misär.Den som säljer narkotika, distribuerar narkotika och upprätthåller andra människors missbruk för egen vinning ska straffas, men vårdaspekten får inte glömmas bort. Det riskerar att ske om fokus enbart hamnar på just straff. Även om dessa är en väsentlig del av narkotikapolitiken, måste de kompletteras med andra politiska åtgärder.

Narkotika är inte önskvärt i ett gott samhälle, men att ha ett narkotikafritt samhälle är tyvärr orealistiskt. Människan har alltid sökt kickar och rus och kommer alltid att göra så. Missbruk är en sjukdom som inte kan straffas bort och som kräver vård, inte stigmatisering. Det är realiteter som politiken måste förhålla sig till.

Tillgången till narkotika bör minskas genom internationella samarbeten, gränskontroller och ett modernt polisarbete där spaningen görs där handeln sker, på internet, och inte i mörka gathörn. Den mjukare attityden till narkotika kan bromsas med mer information i skolorna om narkotikans skadeverkningar, och den smutsiga marknad med usla arbetsvillkor som produktionen av narkotika är.

För att hjälpa missbrukare bör fler landsting införa sprututbytesprogram, dels för att värna missbrukarnas hälsa och dels för att knyta missbrukarna närmare sjukvården. Steget till att söka hjälp på allvar blir då mindre att ta. Folkhälsomyndigheten uppmanar också fler landsting att följa Stockholms läns goda exempel och införa sprututbytesprogram, då dessa anses vara det mest effektiva sättet att minska spridningen av hepatit C.

Vården som erbjuds borde även nå missbrukaren tidigare, och vården bör bli bättre. I dag ligger missbruksvården delad mellan landsting och kommun då den är såväl medicinsk som social – ökad samverkan krävs för att bättre kunna hjälpa de som är på samhällets botten.

I sin iver att höja straffen riskerar allianspartierna att missa det som borde vara narkotikapolitikens kärna: att skydda människor från att hamna i missbruk, och att hjälpa och vårda de som trots allt faller dit. Problemen försvinner tyvärr inte bara för att straffen blir högre.