Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Utan principer blir det ingen valvinst

Det var en till synes samlad duo, trots opinionsläget, som kallade till pressträff i måndags. Budskapet som Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) kom med var att nu blir det inga fler skattesänkningar. Det var slut med finanspolitiska stimulanser och nu skulle Sverige åter färdas i riktning mot budgetbalans och överskott.

Annons

Däremot kunde vissa skattehöjningar vara aktuella för att bland annat finansiera satsningar på skolan. Man meddelade att höjda punktskatter på exempelvis alkohol och tobak var av intresse.

Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Magdalena Andersson gick kvickt till attack mot det moderata utspelet och kallade det hela för ”yrvaket”. Socialdemokraterna har länge ansett att skattehöjningar varit nödvändiga för att kunna investera i välfärden.

Samtidigt är det många som inte känner igen sig i den nya moderata politiken och tycker att partiet vandrat allt för långt till vänster. För den politiskt oinsatte ter sig skillnaderna mellan dagens moderater och socialdemokrater inte vara mer än marginella. I likhet med att Moderaterna rört sig mot mitten har även Socialdemokraterna gjort detsamma. Denna kamp om mitten har på sätt och vis tagit livet av den ideologiska debatten och i stället avlat fram en pragmatisk fundamentalism. Numera attackeras politiker för att ha ”ideologiska förtecken”, och snart beskylls väl samma politiker för att vara politiska.

Inte nog med att det politiska samtalet urholkas och likriktas bidrar även utvecklingen till att de två stora jättarna manövrerar ut de mindre partierna i sin färd mot enväldig dominans. Detta är olyckligt.

Kan det vara så att Moderaterna i realiteten blivit en statsförvaltningsapparat i stället för ett idéburet politiskt parti? Det är dock sant att partiet har initierat stora och breda skattesänkningar under dessa snart åtta år, men det är knappast något värt om man senare visar sig vara trendkänsliga opportunister.

En gång i tiden, omkring 2006, talade statsministern om ”välfärdens kärna”, vilket syftade till det offentligas centralaste välfärdsuppgifter såsom vård, skola och omsorg. Dessa områden har numera mer resurser än någonsin tidigare, samtidigt som skattesänkningar genererat större intäkter till staten. Att ingå i en skattehöjartävling mot Socialdemokraterna där motparten alltid kan bjuda högst, i sann socialistisk anda, vore förödande för såväl den vanliga löntagaren till arbetsgivaren som skapar nya arbetstillfällen.

I Moderaternas fall är knappast rätt valvinnarstrategi att vara de rödgröna till lags och samtidigt göra sina egna väljare vilsna och upprörda. Att vara borgerlighetens, historiskt sett, främsta företrädare erfordrar också att man vågar stå upp för sina principer och inte viker sig för lite motvind. Lars Nelson gav inte upp när han tappade skidan och det bör inte ni heller göra, Moderaterna.