Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Trubadur fyller 70

Trubadur Lars Gunnar Wiklund i Norrtälje för kulturarvet vidare. Här kan du höra ett smakprov av en visa.

Han spelar sånger av några av de stora mästarna - Dan Andersson, Evert Taube, Nils Ferlin och Bo Setterlind. Han har fullt upp med spelningar. På onsdagen den 29 augusti fyllde han 70 år.

Evert Taube har någonstans skrivit att konstnären är ”en stråle av det eviga ljuset”. Och det vill nog också Lars Gunnar Wiklund vara. Ett visst mått av andlighet ryms i hans sångrepertoar och i hans tänkande.

Stilenligt har han en bakgrund i en kyrka, närmare bestämt i Storkyrkan i Gamla Stan i Stockholm. Där var hans farfar Albin Wiklund klockringare och vaktmästare. När hans klockor ringde, stämde alla stadens övriga klockor in.

Lars Gunnar Wiklunds far Daniel Wiklund fick studera, för det ville kyrkvaktmästaren att alla hans barn skulle göra. Omsider blev Daniel Wiklund socionom och riksdagsman för folkpartiet och representerade Sverige i Europarådet när det gällde sociala frågor.

Lars Gunnar Wiklund växte upp i Bromma. Modern Elisabeth var lärare i svenska, kristendom och historia. Han utbildade sig till gymnastikdirektör, som det hette på den tiden, och tog examen 1966. Samma år gifte han sig med sin Kerstin (född Sjöblom), som han träffat några år tidigare på missionsförbundets ungdomsläger.

Gröna vågen gällde, och paret tillbringade ett antal år som lärare i Värmland, där han var gymnastiklärare. Med tiden skaffade han sig kompetens även som lärare i svenska och religion.

Under 1960-talet hade Lars Gunnar Wiklund börjat sjunga och spela bland kompisar. I Kristinehamn i Värmland sjöng han 1995 på biblioteket med ett Ferlinprogram. Någon i publiken tyckte att han borde träffa Gunnar Turesson, som tonsatt bland andra Dan Andersson. Turesson fick höra Lars Gunnar Wiklund sjunga och sa att ”det där låter väldigt bra, det ska du fortsätta med”.

– Det var en dunk i ryggen av en kändis, det kändes uppmuntrande, säger Lars Gunnar Wiklund med ett småleende.

När familjens barn flög ur boet, sökte sig paret 1996 till Stockholmstrakten, och det blev Roslagen, där fru Kerstin hade ett gammalt släkthus i Tomta på Väddö.

Båda jobbade som lärare på Länna skola; hon som speciallärare.

Efter 30 år som lärare tog Lars Gunnar Wiklund 1998 steget och sadlade om till turnerande yrkestrubadur. Nu har han gjort cirka 2000 framträdanden.

– Berättandet mellan sångerna är lika viktiga som sångerna i sig, säger han. Sången innebär ett möte, där åhöraren är medskapande i att hitta sin mening om vad sången säger.

Som ett exempel nämner han Ferlins ”När skönheten kom till byn”.

– Den sången har väldigt många bottnar, och kan upplevas mycket olika av olika människor.

Närmast kommer han att firas på 70-årsdagen av hustru Kerstin, de två barnen och de tre barnbarnen. Men för övrigt är det full fart, med mängder av framträdanden på bland annat äldreboenden i Roslagen och i övriga Mellansverige.

– De äldre tycker om när jag sjunger sånger de känner igen, säger Lars Gunnar Wiklund. Och de här stora diktarna kommer ofta in på de stora livsfrågorna, som varifrån vi kommer och vart vi är på väg och hur man lever det goda livet.

– Ofta leder framträdandena till samtal efteråt, när människor berättar för mig om sina liv.