Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Partier med sämsta läget har flest otrogna väljare

Annons
Bara var fjärde väljare som 2014 röstade på Miljöpartiet, med språkrören Isabella Lövin och Gustav Fridolin, skulle göra det i dag. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Det sägs att rörligheten i väljarkåren har ökat. Det innebär dock inte att alla väljare rör sig – och inte heller att det rör sig lika mycket över allt.

Tvärtom, det är stor skillnad mellan partierna hur trogna väljare man har. Och väljarbasens storlek ger ett bra mått på vilken fallhöjd ett parti har i opinionen.

På måndagen presenterade Statistiska centralbyrån detaljerade uppgifter från sin partisympatiundersökning. Där finns bland alla tabeller en som visar just detta. SCB har delat upp väljarkåren efter vilket parti man skulle rösta på i maj 2018 och jämfört med vilket parti man de facto röstade på i senaste riksdagsvalet. Ju högre andel ”stannfåglar” desto säkrare väljarbas, ju fler ”flyttfåglar” desto tuffare läge.

Det är en intressant bild som då träder fram. Riksdagens bägge ytterkantspartier, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, har en solid grund att gå till val på. En kraftig majoritet av deras respektive väljare från 2014 håller sig kvar vid sitt parti. Och även Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet har med god marginal mer än hälften av väljarna kvar.

Men bilden är desto mer skrämmande för språkrör och andra miljöpartister.

I riksdagsvalet 2014 lockade Miljöpartiet nästan 6,9 procent av väljarna. Nu, med tre månader till nästa val är bara drygt en fjärdedel av dessa MP-väljare säkra på att de skulle rösta likadant om det vore val nu, enligt partisympatiundersökningen från SCB.

Det betyder att Miljöpartiet har en väljarbas på ynka 1,9 procent – fallhöjden är med andra ord extremt stor.

SCB-mätningen visar också att de före detta miljöpartisterna framför allt sökt sig till Socialdemokraterna och Centerpartiet – men också att många är rejält desillusionerade och vilsna och befinner sig i gruppen "vet ej".

Alliansledarna till vänster – Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) – har fått se hur många av deras partiers väljare 2014 har sökt sig – till Annie Lööf (C) och Ulf Kristersson (M). Foto Fredrik Sandberg/TT

De två andra partierna som, precis som Miljöpartiet, i opinionsmätning efter opinionsmätning ligger nära fyraprocentsspärren – Liberalerna och Kristdemokraterna – har även de ett lågt stöd bland de som röstade på respektive parti 2014. Och basen av säkra röster ligger runt två procent för både L och KD, i förhållande till förra riksdagsvalet.

Cirka två av fem väljare är kvar hos L eller KD, övriga har sökt sig bort till andra partier – i bägge fallen är det främst Moderaterna och Centerpartiet som är dessa väljares nya hemvist.

Bristen på en bas att luta sig emot kräver fotarbete. De tre partierna måste ligga i framkant

Att varken Miljöpartiet, Liberalerna eller Kristdemokraterna har den traditionella väljarförankring som exempelvis folkrörelsepartierna S och C har är känt. Bristen på en bas att luta sig emot kräver fotarbete. De tre partierna måste ligga i framkant och komma med politiska förslag som är relevanta för väljarna och som gör dem unika.

Opinionsläget av i dag visar på det sämsta av två världar för miljöpartister, liberaler och kristdemokrater. Deras läge är prekärt där de ligger farligt nära fyraprocentsspärren och har svårt att hävda sig i debatten. Och med tanke på hur få deras trogna väljare är måste de förmå minst lika många nya att rösta på dem för att över huvud taget nå över den. Annars blir de förlorare.

Det sägs att trägen vinner. Kan hända att det även gäller att trogen vinner.

Annons