Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tävlingsdomare Sannerholt fyller jämnt

Bytte Norge mot Roslagen och fyller 60 år den 26 september.

Annons

Som 30-åring lämnade lämnade May Britt Sannerholt sitt Telemark i Norge för Roslagen och en röd liten stuga i Örvik norr om Hallstavik. Den 26 september fyller hon 60 år. I Örvik fanns kärleken Peter och på gården åtskilliga islandshästar.

Islandshästar var det stora gemensamma intresset men för brödfödan krävdes också jobb och inkomster. Bara en vecka efter ankomst, började May Britt Sannerholt på Norrtälje kommuns skoldaghem i Häverö kyrkskola.

Det blev värdefulla erfarenheter. På Häverö kyrkskola blev hon kvar under mer än 15 år och sedan dess har May Britt Sannerholt arbetat med barn och ungdomar i skolan. Under de senaste 10 åren med Lommarskolan som arbetsplats.

Islandshästar har sedan May Britt Sannerholts unga år haft en evig plats i hennes väsen.

Islandshästutbildningar gjorde henne till tävlingsdomare med åtskilliga helgtimmar på dammiga tävlingsbanor. Intresset vidgades till avelsbedömning av islandshäst, något som inkluderar värdering av mentala egenskaper. Det kom till god nytta när May Britt Sannerholt, efter att ha fött upp ett antal islandshästar, gradvis lämnade hästvärlden för en annan isländsk raritet, den isländska fårhunden.

Den kände hon sedan 70-talets Norge där den förekom i enstaka exemplar.

Mer personligt påtaglig blev rasen 1985 när en valp kom in i May Britt Sannerholts roslagsliv, som en av de allra första islandshundarna i Sverige någonsin.

Dropi, som hunden hette, samt senare tiken Tofa gav upphov till åtskilliga resor till Island och andra länder. Först som uppfödare i liten skala tillsammans med nye mannen Hans-Åke Sperne, därefter som avelsansvarig för rasens avelsfrågor i Sverige och internationellt.

May Britt Sannerholt var en aktiv del i grundandet av Svenska Isländsk Fårhundklubben i början av 90-talet och den internationella samarbetsorganisationen Icelandic Sheepdog International Cooperation sex år senare.

I båda sammanhangen har hon fortfarande en betydelsefull roll som avelsansvarig och genetikkunnig, allt för att bevara det isländska kulturarv som den utrotningshotade lilla raspopulationen av isländska fårhundar utgör.

Sedan 1985 är Väddö platsen där hon bor med sin man och tre hundar, isländska fårhundar förstås. Nya stugan i Senneby har blivit en oas där May Britt Sannerholts gröna fingrar får allt att blomma, inte minst orkidéerna som hon har särskild hand med.

Veckan då 60-årsdagen infaller utgörs dock av ”hytteferie” i stillheten på ett norskt fjäll, men på själva födelsedagen blir det kalas med norska vänner. För de svenska står huset i Senneby öppet den 19 oktober.