Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ta strid för den svenska koldioxidskatten

Sverige har nått längre än alla de andra EU-länderna när det gäller att nå unionens klimatmål och mål om förnybar energi 2020. Vi har nu mer än 50 procent förnybar energi, och utsläppen av klimatgaser har minskat med 25 procent sedan 1990.

Annons

En av de viktigaste förklaringarna till framgången är koldioxidskatten som infördes 1991 i bred politisk enighet. Skatten höjdes senare kraftigt i uppvärmningssektorn genom den gröna skatteväxlingen. Följden blev att eldningsoljan i stort sett försvann för uppvärmning, både i fjärrvärmen och i småhusen. Nu höjs också koldioxidskatten för stora delar av industrin och jordbruket. På område efter område är det svenska samhället på väg att bli fossilfritt. Tekniken finns, och vi har ett bra styrmedel – koldioxidskatten.

Men på ett område, trafiken, tillåts inte det svenska styrsystemet att verka fullt ut. Tillämpningen av EU:s statsstödsregler gör att den svenska regeringen och riksdagen inte kan straffa ut de fossila bränslena i transportsektorn.

Istället har man sett sig tvingade att införa straffskatter på biodrivmedel för att ”jämna ut prisskillnaden” mellan fossila och förnybara drivmedel. Vid årsskiftet 2015 infördes straffskatt på biodiesel från rapsolja, och vid nästa årsskifte hotar straffskatt också på etanol (E85) och på talloljediesel, HVO. Skatten på etanolen blir hög, drygt 1 krona per liter, medan skatten på HVO blir ungefär hälften så mycket. Skatten på rapsoljediesel höjs dessutom.

Skatterna fördröjer omställningen i transportsektorn och leder till högre utsläpp av koldioxid än som annars hade varit möjligt. Att skatterna blir olika på olika biodrivmedel tar också bort den hälsosamma konkurrensen mellan olika förnybara alternativ. Skattehöjningarna är ett resultat av hur EU-kommissionen tillämpar reglerna, som säger att man inte får ge ”överkompensation” till biodrivmedel och biooljor. Det betyder i praktiken att man skyddar bensin och diesel från priskonkurrens från de förnybara drivmedlen.

Hur kan den svenska regeringen och riksdagen acceptera detta? Om den svenska visionen om en fossilfri transportsektor 2030 och ett klimatneutralt Sverige 2050 ska kunna genomföras måste vi kunna fortsätta att använda koldioxidskatterna, också i transportsektorn. Det är dags för de svenska politikerna att ta strid för den svenska koldioxidskatten.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel