Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sveriges försvar måste anpassas till det nya läget

De senaste dagarnas utveckling i Ukraina och på Krimhalvön innebär en vändpunkt i Europas historia. Rysslands agerande visar att landet och dess ledare inte respekterar sina grannländer, utan att de är beredda att skicka in militär i ett grannland och i praktiken annektera delar av grannlandets territorium.

Händelserna i Ukraina har stora likheter med Rysslands agerande i Georgien för sex år sedan. Men det finns också avgörande skillnader.

Den gången angrep Georgien militärt utbrytarrepubliken Sydossetien. Den här gången fanns inget militärt ingripande från Ukraina sida som skulle kunna motivera att ryska trupper sändes till Krimhalvön. Det enda som hade hänt var att det ukrainska parlamentet hade avsatt den president på vars order över etthundra demonstranter hade skjutits. Även om det finns reaktionära och främlingsfientliga krafter i den nya ukrainska regeringen, så är detta inget som helst skäl för att Ryssland skall få ockupera delar av Ukraina.

Händelserna i Ukraina visar att Vladimir Putin är beredd att oprovocerat ockupera delar av ett grannland, och skylla på att detta görs av omsorg av de rysktalande som finns i detta land. Det gör att han öppnar för att militärt angripa många andra länder, bland annat Estland, Lettland och Litauen. Det innebär en kraftigt ökad spänning i Europa, som upplevt tjugo år av fredlig utveckling alltsedan Sovjetunionen upplöstes 1991.

Det här är en utveckling som måste påverka den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige har i dag ett försvar som är anpassat till den fredliga utveckling som pågått sedan kalla krigets slut. Det innebär till exempel att invasionsförsvaret har skrotats och ersatts med ett försvar inriktat på internationella uppdrag.

Den inriktningen måste nu omprövats. Även om risken för en rysk invasion av Sverige fortfarande är minimal, så har risken för ett ryskt militärt angrepp i Sveriges närområde, det vill säga Baltikum, ökat kraftigt, med de konsekvenser detta skulle få för Sverige.

Det innebär att Sverige måste ha ett försvar som är anpassat för dessa risker, till exempel de hot mot Sverige, inte i första hand militära, som kan komma från ett aggressivt Ryssland för att Sverige inte skall ge stöd till de baltiska länderna. Det gör försvaret av Gotland viktigare än i dag, liksom flygvapnets förmåga att avvisa provokationer från rysk sida. Om detta innebär att försvarsanslagen måste öka, så får dessa pengar tas fram.

Det nya säkerhetspolitiska läget innebär dock inte att Sverige nu bör ansöka om Nato-medlemskap. Fortfarande finns det inget som säger att detta skulle medföra ökad säkerhet för Sverige. Mycket talar för att det skulle bli tvärtom, eftersom det skulle öka Rysslands känsla av att vara inringat, och därmed kunna öka den ryska ledningens aggressivitet, inte minst mot Sverige.