Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svårt att få förtroende för en sådan politik

En mycket viktig anledning till att alliansregeringen vann förra valet var att väljarna tyckte att alliansens ekonomiska politik var mer trovärdig än de rödgrönas.

Annons

När eurokrisen startade våren 2010 tyckte väljarna att det kändes stabilare med en alliansregering och Anders Borg som finansminister än en rödgrön regering, där Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade stort inflytande.

Eurokrisen är inte över, men den är inte lika akut som våren 2010. Frågan är om väljarna i nästa års val resonerar på samma sätt som man gjorde då.

Socialdemokraterna har försökt dra lärdomar av det misslyckade valet 2010. En av dessa är att inte före valet tala om vilka partier man vill samarbeta med i regeringsställning. På så sätt skall Socialdemokraterna slippa att förknippas med Vänsterpartiets oansvariga ekonomiska politik.

En annan lärdom tycks vara att Socialdemokraterna skall försöka skapa förtroende genom att föra en mycket stram och ansvarsfull politik, och tydligt hålla sig till det ekonomiska ramverket. Det här får dock lite lustiga effekter. Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson var till exempel i går mycket hård i sin kritik mot regeringens budget, och menade att regeringen ”väljer att skuldsätta hela svenska folket för att fortsätta sänka skatten”. Det här är lite konstig kritik, med tanke på att statliga underskott och mer pengar till hushållen för att få fart på ekonomi och få mer jobb är klassisk politik i en lågkonjunktur, och en politik som inte minst socialdemokratiska regeringar ofta har använt.

Än mer konstig blir den här kritiken när den socialdemokratiska ledningen samtidigt säger att man inte kommer att riva upp regeringens största skattesänkning, höjningen av jobbskatteavdraget, om man vinner valet. Å ena sidan är avdraget totalt fel, å andra sidan vill man behålla det. En sådan ekonomisk politik är svårt att få förtroende för.

Den ekonomiska politiken hänger nära ihop med jobbpolitiken. Regeringens huvudtes är att jobbskatteavdraget skall ge fler jobb. Här har dock regeringen haft svårare att få trovärdighet, inte minst eftersom arbetslösheten ökat och Arbetsförmedlingen inte fungerat speciellt bra.

Förutom jobbskatteavdraget genomför nu regeringen en rad åtgärder för att underlätta för företag, till exempel regelförenklingar och införande av investeraravdrag. Nysatsning på lärlingsutbildningar, ytterligare sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och yrkesintroduktionsavtal skall göra det lättare för ungdomar att få jobb. En översyn av Arbetsförmedlingen och en ny arbetsmarknadsminister skall också öka effektiviteten och trovärdigheten.

Mot det sätter oppositionen kraftigt höjda skatter och en syn på företagande som traditionellt sett varit mycket negativ. Det blir intressant att se om en sådan politik verkligen kan få väljarnas förtroende.