Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stora samhällen som gör nytta på liten yta

Det är högsäsong för våra surrande små vänner och i Norrtälje växer intresset för biodling.

Annons

I Roar Ersdals trädgård arbetas det flitigt i och omkring de sju bikupor som står uppställda på baksidan av huset. Solen värmer medan vinden fläktar precis lagom.

– Hade det regnat skulle de nog vara lite ilskna, men nu är de på gott humör, säger Roar Ersdal, som precis har dragit på sig en vit, heltäckande overall, fäst i en stor hatt med nät kring huvudet.

Han öppnar den största kupan och drar försiktigt upp en av ramarna där bina arbetar för fullt.

– Här kan man se att den börjar fyllas på med honung. Lagret i kanten är celler täckta med vaxlock som betyder att vattenhalten är under 20 procent och redo att skattas.

Roar har börjat slunga lite honung redan nu, mest för att ge bina plats till att hämta mer nektar. Själv äter han mycket honung och uppskattar att få ett livsmedel direkt från naturen.

– Problemet när man köper billig honung från butiken är att det importeras mycket fuskhonung från utlandet där man har tillsatt smak och doft.

Han förklarar att man i många länder matar bina med sockerlösning året om, vilket ger ett annat resultat än nektar.

– Vi tittar för mycket på priset i stället för att tänka på vad vi får i oss.

Intresset för biodling har funnit sedan barnsben. Hans morfar var biodlare och när Roar var liten fick han ofta tugga vaxkaka och hjälpa till att slunga honung.

För cirka fem år sedan såg han att det skulle hållas en kurs i biodling i Norrtälje, och med sin morfar i tanken bestämde han sig för att själv prova på. Han fick blodad tand och började genast bygga upp sina egna bisamhällen.

– Jag tycker att det är roligt att se hur man kan få samhällen att trivas. Men framförallt gillar jag miljöaspekten av biodling.

I många delar av världen håller bisamhällena på att dö ut, bland annat på grund av alla bekämpningsmedel vi använder, och i till exempel Kina tvingas man att pollinera träd och grödor för hand.

Ungefär en tredjedel av våra livsmedel produceras tack vare att bina pollinerar grödor, och de har stor betydelse för att vi ska få mat på bordet varje dag.

– Pollineringen är biets absolut viktigaste uppgift. Vi är beroende av dem och det är skrämmande att de håller på att försvinna på grund av de ingrepp som vi gör på naturen, säger Roar.

Samtidigt gläds han åt att intresset för biodling växer, både på landsbygden och i storstäderna. Norrtälje är inget undantag. Han håller själv i kurser sedan två år tillbaka och avslutade nyligen en nybörjarkurs med 15 deltagare.

Själv lär han sig nya saker hela tiden.

– Även om man håller på med biodling i 40 år blir man aldrig fullärd. Det ena året är inte likt det andra.

Roar menar att världen behöver ännu fler bin, och skulle gärna se att fler började med biodling.

– Bina har existerat i 100 miljoner år. Vi har mycket att lära av dem.

När bin svärmar

När det föds många nya bin i bikupan blir det trångt. Då föds det en ny drottning och hälften av samhället flyttar till ett nytt bo tillsammans med den gamla drottningen. Det kallas att bina svärmar.

De tar med så mycket mat de kan och flyger i väg. När bina har ätit så mycket mat är de väldigt mätta och lugna och orkar inte stickas.

Att svärma är binas naturliga sätt att bilda ett nytt samhälle, av ett har det nu blivit två.

De kan bara klara sig om alla arbetar tillsammans som en person, annars skulle samhället dö.