Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Stödet måste bli mer individuellt”

Hans Andersson vet hur tufft det kan vara att stödja ett barn med funktionshinder. – Det finns mer att göra, säger han.

Annons

Hans Andersson är förste vice ordförande i sjukvårds- och omsorgsnämnden. Han är gripen av den situation som Gunnel och Hans befinner sig som NT skrev om i går. De är anhörigvårdare åt sin vuxna dotter som har ett funktionshinder och som bor hemma på grund av att de inte hittat en passande boendesituation.

Hans Andersson har själv en son med funktionshinder och vet hur tankarna kan gå.

– Det är den här ångesten över vad som händer när vi inte finns till hands. Att vårda sin mamma eller pappa är mer naturligt. När det gäller barn med funktionshinder slutar de aldrig riktigt att vara barn, säger han.

Han är med i ett lärande nätverk där flera Stockholmskommuner träffas tillsammans med handikapporganisationerna för att utveckla anhörigstödet. Där har Andersson lyft just gruppen anhöriga som vårdar eller stödjer barn.

– De flesta vill stödja men det kommer en gräns när man inte orkar. Vi har en unik organisation i Norrtälje med fem anhörigstödjare på förvaltningen. Jag är beredd att satsa mer. Ska vi klara vård och omsorg måste situationen för anhöriga bli bättre.

Han tror också på att informera mer om anhörigas situation.

– När det gäller barn som är närstående hänvisar myndigheter ofta till föräldraansvaret, men hur länge är man barn. Det är inte bra.

I Hans och Gunnels fall är situationen komplex eftersom de inte hittat ett bra boende för dottern.

– Vi måste individanpassa mer i boendefrågan när det gäller särskild omsorg och inom psykiatrin. Varje människa är unik, men inom de här grupperna är man ännu mer unik. Det är samhällets ansvar.

Han säger att han inte vill prata pengar i sammanhanget, men tror ändå att det är billigare totalt sett för samhället.

– När en situation inte fungerar får det ofta andra följder.

Han vill också uppmana personer i Hans och Gunnels situation att pata med andra i samma sits.

– När min son var liten lärde jag och min fru oss mest av andra.

Kerstin Söderqvist är enhetschef för anhörigstödet i Norrtälje kommun. Hon och hennes kollegor har kontakt med uppåt 300 anhöriga varje år.

– Generellt vill anhöriga få information, träffa andra och få kunskap om sjukdomsbilden, säger hon.

Anhörigstödjarna kan också vara medhörare vid kontakter med till exempel biståndshandläggare.

– Den anhörige kan vara stressad och behöver hjälp att tolka vad som sagts, säger hon.

– Anhöriga behöver känna respekt och delaktighet.