Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi vägrar utföra dödshjälp

SMER, Statens medicinsk etiska råd, har nyligen riktat en begäran till regeringen. De ber regeringen utreda det de kallar läkarhjälp vid självvalt livsslut. Vanligen brukar det kallas läkarassisterat självmord.
 

Annons

Brevet har föregåtts av en utredning inom SMER. Man har motiverat sin begäran med att det finns ett litet antal människor, som önskar få det självvalda livsslutet med hjälp av läkemedel, utskrivna av läkare.

Detta kan synas vara rimligt utifrån den friska människans perspektiv. Inom vården är den viktigaste etiska principen att respektera varje människas autonomi, det vill säga möjlighet att själv bestämma hur man önskar sin vård utformad. Drar man ut konsekvenserna av denna princip kan det leda fram till att man anser sig ha rätten att be om hjälp för att själv förkorta sitt liv. I de etiska principerna som vi följer inom vården finns det klara begränsningar för autonomiprincipen: vi skall inte skada, vi skall göra gott och vi måste också verka för att vården fördelas rättvist till alla dem som behöver den.

Vi är läkare, som arbetar med palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede. I vår erfarenhetsvärld är önskan att få leva betydligt vanligare än önskan att få dö.

Många gånger blir vi positivt överraskade av att man även under svåra livsförhållanden kan finna ett högt värde i sin tillvaro. Det som för den helt friske verkar vara ett meningslöst liv, fyllt av lidande, kan för den som drabbas och för dem som står nära ändå upplevas meningsfullt och värdigt. Det händer inte sällan att patienter som tidigare sagt sig inte vilja bli ”vårdpaket” utan vill få hjälp att avsluta livet, ändrar sig under slutstadiet och vill ha all tänkbar hjälp att överleva.

Vi vet från undersökningar i Holland, där barmhärtighetsdödande är tillåtet, att de vanligaste orsakerna till att man begär denna hjälp är rädslan för att förlora sin värdighet och för att vara en börda för de närmaste. Den palliativa vården måste därför utformas så att den sjuke, förutom bästa möjliga symtomlindrande behandling, även kan få känna att livet är värdigt och att de närstående får den hjälp de behöver så att de inte känner den döende som en belastning.

Men redan i detta faktum ligger ett viktigt observandum. En del människor önskar alltså avsluta sitt eget liv för att inte vara andra till last. Egentligen vill de leva, men de är rädda för att de bara är en börda.

Önskan att få avsluta sitt liv finns i perioder hos många av oss och även hos dem som är svårt sjuka. Studier visar att det är något vanligare att svårt sjuka människor begår självmord, men det är vanligen inte under den allra sista fasen, utan det är tidigare, till exempel när man fått sin diagnos. Det är vår erfarenhet, att denna önskan ofta beror på en depression, som vi i dag har goda medel att behandla. En stor andel av människor i behov av palliativ vård har en depression, men den diagnostiseras inte. Och därför erbjuds inte heller lämplig behandling. För den skull ökas lidandet hos den sjuke, trots att hjälp finns.

Det är också vår erfarenhet att den sjuke för det mesta inte önskar hjälp att få dö här och nu utan frågan kommer ofta upp som en försäkran inför framtiden. Om mitt lidande blir för stort någon gång i framtiden, är du då villig att hjälpa mig?

Vi vill gärna samtala om vad det är som den sjuke upplever så hotande och skrämmande att döden verkar bättre än livet. Det vill vi göra för att förstå hur vi kan hjälpa till att göra livet värdigt och meningsfyllt. Vi vill erbjuda god symtomkontroll och vid behov lindrande sömn.

Men vi vill inte hjälpa till genom att utföra varken läkarassisterat självmord eller dödshjälp. Vi upplever det etiskt fel att vi som utbildat oss för att främja livet, skulle delta i sådan verksamhet. Inom palliativ vård försöker vi lära oss att det finns en begränsning av livet, att döden är en del av livet, men vi vill varken förkorta eller förlänga den fas som vi brukar kalla döende.

Marie Jedeward

Marie Kraft

staffan ottander

Otto Slätis

Ingrid Underskog

överläkare

Roslagens ASIH, Förenade Care

Mer läsning

Annons