Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi är berövade vår byväg

En gång för länge sedan fanns landsvägsrövare, sådana som idylliserades i ”Ronja Rövardotter”. Det var inte roligt för den vägfarande och sådana landsvägsrövare är lyckligtvis numera sällsynta.
Men det finns det som värre är, nutida landsvägsrövare nöjer sig inte med att råna trafikanter utan rövar själva landsvägen. Det kan man väl inte göra? Låt mig förklara:

Annons

Rangarnö by omnämns första gången 1409. Någon gång på medeltiden anlades således den lilla slingrande byvägen. Den var väl planerad och anpassad för trafiken med gående, kreatur och en och annan hästskjuts.

Underhållet av vägen var böndernas åliggande och inte alltför betungande, kanske med undantag för vinterns snöröjning.

Sedan kom Vägverket, tog över och uppgraderade den lilla byvägen till allmän statlig landsväg. Visst kunde bönderna glädja sig åt att slippa underhållet och kunde dessutom se hur man stakade ut en ny sträckning utanför den trånga byn.

Sedan kom kriget (andra världskriget) emellan och någon ny sträckning blev det inte. I stället breddades och asfalterades vägen så att den numera tar upp hela utrymmet mellan husknutar och staket. Ändå var vägen fortfarande smal och slingrig. Varje vinter hamnade en eller annan bil i bybornas trädgårdar, senast förra vintern brakade en Renault genom ett staket. Vägverket försökte åtgärda genom att sätta upp räcken och vi bybor kunde konstatera att hela vår byväg nu hade rövats och överlämnats åt genomfartstrafiken. Inte längre någon plats för gående, kreatur eller hästskjutsar!

Byalaget tyckte att i enlighet med Vägverkets riktlinjer att högre hastighet än 30 kilometer i timmen inte skall gälla när biltrafik blandas med fotgängare så borde det vara självklart att sänka hastighetsgränsen till 30 genom byn, speciellt som nuvarande begränsning till 50 kilometer i timmen inte alltid respekteras. Vi har till exempel sett hur ”skickliga” bilförare tagit kurvan vid brevlådorna med bredsladd. Bra på avlysta rallyvägar, men mindre bra där pensionärer skall hämta sin post och skolbarn vänta på bussen.

Vi har upprepade gånger försökt få hastigheten sänkt och fått diverse svar som visar både okunnighet och cynism:

• Vägverket (Anders Bodeberg 07-07-13) skriver: ”sidoräcken kan upplevas som en olägenhet för gående och cyklister”. Javisst, livsfara kan förvisso vara en olägenhet och Vägverket tycks inte ha upptäckt att det finns annan trafik än bilar!

• Kommunalrådet Kjell Jansson replikerar på en direkt fråga: ”meningslöst sänka begränsningen ingen kommer att respektera det”. Säkert sant vad gäller kommunalrådet, men det lär finnas möjligheter med både vägbulor och fartkameror.

• Polisen yttrar sig (Christer Sandström 06-11-30) : ”idag torde en relativ hastighetsbegränsning för de allra flesta trafikanterna vara under 50 km/h”. Uppenbart att polisen inte varit där när vi dagligen ser bilar braka in i byn väl över 50 kilometer i timmen!

För oss bybor är det bara att konstatera att vi har blivit berövade vår byväg och rövarna består av en överhet som är väl sammansvetsad och likgiltig för några lantisar och deras djurs personliga säkerhet.

Vi i Rangarnö är säkert inte ensamma om att ha blivit berövade vår byväg. Kanske kan flera byar slå sig samman och kräva besked om partiernas inställning inför nästa val. Själv skulle jag gärna se att Folkpartiet, som tidigare prioriterat trafiksäkerhet, tog initiativet.

Att det är möjligt vet vi från att andra kommuner, som Stockholm infört 30 kilometer i timmen i bostadområden.

Mer läsning

Annons