Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem lagar maten om gratislunchen blir norm?

Gratisluncher är som bekant sällan gratis. Någon är det alltid som betalar.

Annons

Gratisluncher är som bekant sällan gratis. Någon är det alltid som betalar.

Att inte stötta kulturarbetare vars alster, utan deras tillåtelse delas ut gratis på nätet, leder både till problem för de enskilda kulturarbetarna och i förlängningen till en utarmning av kulturlivet som helhet. Det är därför glädjande att näringsutskottet nu har justerat sitt betänkande om fildelning.

Att ladda ned musik och filmer på nätet har för vissa blivit en så vardaglig företeelse att man nästan inte tänker på om vi begår en stöld från en kulturarbetare eller inte. Handlingarna förringas, eller till och med rättfärdigas.

Vanliga argument är att man bara ville lyssna lite på skivan för att se om den var bra eller att man ändå inte hade gått och sett den där filmen på bio. Kulturarbetaren skulle ändå bara få en liten del av intäkten. Ja, argumenten för att inte följa de lagar som faktiskt finns, och som tillerkänner den som faktiskt äger rättigheterna till ett verk, må det vara senaste hiten på MTV eller en lärobok i forngrekiska, är många.

Men det är inte den som konsumerar, som ska avgöra om det är okej att bara ta för sig gratis, utan den som säljer. Precis som att man i vissa butiker får provsmaka och i andra inte. Vi får helt enkelt acceptera deras val.

Internet är fantastiskt och fildelningstekniken mycket användbar, men tekniken kan inte helt plötsligt legitimera människor att sätta sig över upphovsrätten. Om inte de immateriella, precis som de materiella, rättigheterna kan värnas och det är möjligt att ta betalt för sitt arbete, kommer i längden kulturen att utarmas. För om gratisluncherna får bli norm, vem ska då laga maten?

Detta är grunden för att Folkpartiet vill förstärka möjligheterna för bland annat upphovsrättsinnehavare att kunna hävda sin rätt genom det nu aktuella lagförslaget om civilrättsliga sanktioner.

En av tankarna bakom den nya lagen är att kulturarbetaren måste kunna få reda på vem som sprider hans eller hennes material, utan tillstånd. Efter ansökan med bevisning presenterad kan en domstol avgöra om det är tillräckligt sannolikt att ett intrång begåtts, och att det är av så pass stor omfattning att det uppväger den integritetskränkning det innebär att få sin identitet på nätet avslöjad.

Nästa steg blir att sända varningsbrev, eller till och med att stämma den misstänkte i en civilrättslig process, för att få ersättning för den skada som intrånget har medfört. Detta är något man redan i dag kan göra. Den stora skillnaden i och med den nya lagen är att den drabbade har möjlighet att genom domstolsbeslut faktiskt få reda på vem det är som delar ut deras material.

Debatten kring illegal fildelning tenderar att mycket handla om den integritetskränkning den som laddar upp och ned riskerar att drabbas av. Lagförslaget innebär att domstolen ska väga denna mot den skada som faktiskt har drabbat den som fått sitt material kapat.

Upphovsrättsinnehavarnas situation, och deras möjligheter att värna sig mot kränkningar genom intrång, är grundläggande för Folkpartiet och orsaken till att vi stödjer införandet av bättre möjligheter att stävja illegal fildelning. Som en extra säkerhetsåtgärd har näringsutskottet kommit överens om att lagen skall utvärderas och att återrapportering till riksdagen skall ske.

Mer läsning

Annons