Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ungas tankar

Ungas tankar blir teater i ett
projekt på Flygskolan.
- Det känns skönt att få säga vad man tycker, säger Klara Söderman Olsson.
I början av december spelas föreställ-
ningen ”Unga hjärtan” för publik.

Annons

x flickor ställer upp sig på rad. Tre av dem tar ett steg framåt och börjar viska orden ”bilolycka” och ”död”. Långsamt växer de i styrka och blandas till en tät kör.

Ord som skrämmer.

Sedan vävs rösterna ihop till en berättelse om rädsla:

Det är så mörkt.

Jag är rädd varje kväll.

Att inte se, att inte ha kontroll.

Texten om det som skrämmer ingår i skriv- och teaterprojektet ”Unga hjärtan”, som leds av Helen Eriksdotter. Hon har arbetat med teater i många år, skrivit, regisserat och satt upp amatörteater.

I ”Unga hjärtan” arbetar hon med tio elever på Flygskolan, som skrivit egna texter på olika teman.

Fritt ur hjärtat.

Man får skriva vad man själv tänker och känner, det har varit bra, säger Kashin Mohammad.

Helen Eriksdotter har sedan läst upp texterna för gruppen utan att berätta vem som skrivit vad.

Jag blev chockad när hon läste. Man tänker efter när man hör hur det är, säger Kashin Mohammad.

Mobbning, orättvisor och rädsla är några av de ämnen ungdomarna skrivit om.

Det har varit jättespännande. Jag känner mig oerhört priviligierad som får vara här, säger Helen Eriksdotter.

Texterna har blivit ett manus med fyra monologer och sju scener med flera karaktärer. Fokus ligger mer på texten än på handlingen. Orden ska nå fram.

Jag var nervös över manuset. När man får andras hjärtan i sina händer och ska göra något av det är det nervöst, säger Helen Eriksdotter.

Nu repeterar ”Unga hjärtan” för fullt inför de föreställningar som ska spelas på musikskolan och Flygskolan i början av december.

I en av scenerna sitter en mamma och pratar i telefon med ett vinglas i handen.

Hennes tre döttrar kommer in, en efter en, för att be om saker. Hon säger ja till de båda första, samtidigt som hon pratar vidare i telefon. Men när den tredje dottern ber om pengar till en ny jacka snäser hon av henne.

Vad är det för gnäll, svarar mamman och fortsätter dricka vin trots dotterns protester.

I en annan scen är en lärare rejält orättvis mot eleverna. Det är ingen smickrande bild av hur vuxna kan bete sig.

Vi vuxna lyssnar alldeles för lite på unga, säger Helen Eriksdotter.

Hon har bjudit in politiker, lärare och andra som jobbar med barn och unga till föreställningarna.

Jag hoppas att de kommer, säger hon.

De sex ungdomar som repeterar den här torsdagen är nöjda med vad ”Unga hjärtan” har gett dem.

Man vågar stå för saker, säger Ida Engman.

Mer läsning

Annons