Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taktisk skepsis

Annons

Nu är det bara sex månader kvar innan Sverige går till val. Nya europaparlamentariker ska utses och det är hög tid att fundera på hur de 18 mandaten ska fördelas.

För närvarande präglas svensk europapolitik av ett utbrett nja. Moderaterna har blivit mer inåtvända och socialdemokraterna har öppnat upp för EU-skeptiker på sin kandidatlista. Varken centerpartiet med sitt ”smalare men vassare EU” eller kristdemokraterna erbjuder något tydligt ställningstagande. På sin ytterkant kräver vänsterpartiet visserligen fortfarande utträde, medan miljöpartiet har tagit avstånd från samma mål till fördel för skarp EU-kritik inifrån. Endast folkpartiet har valt att utropa ett rungande ja för europatanken och gå till val som det EU-vänligaste partiet.

Sammantaget innebär detta att ett riksdagsparti säger nej, fem riksdagspartier plus junilistan säger nja och ett parti säger ja.

Den bakomliggande orsaken till nja-strategierna är partikalkyler som visade att hotet mot väljarframgång kommer ifrån uttalade EU-motståndare som vänstern, junilistan och sverigedemokraterna. Under förutsättningen att EU-vänner bland partiernas sympatisörer inte skulle ha någonstans att ta vägen om de kände sig missnöjda med ett ljumt EU-stöd var det därför säkrast att satsa på ett lagom skeptiskt ställningstagande inför vårens parlamentsval.

Nya opinionsmätningar som visar på ett ökat EU-stöd bland befolkningen och folkpartiets hårda satsning på europaoptimism har emellertid orsakat luckor i planeringen. Folkpartiet har förmåga att attrahera både EU-vänliga alliansväljare och oppositionsanhängare, och det har talats om att de övriga borgerliga partierna måste återvända till ritbordet för att skissa på ett nytt upplägg. Det finns emellertid en viktig anledning till varför de inte borde göra det: sverigedemokraterna.

Alliansen har nämligen möjlighet att både dra nytta av oppositionens avoga inställning till EU och förhindra att Sverige kastar bort ett av våra mandat på ett invandrarfientligt populistparti, utan annan EU-politik än att valet ska ge det ökad legitimitet inför kampanjen 2010. Det kommer dock att krävas ett visst mått av osjälviskhet från nja-partierna.

Möjligheten ligger i flerpartikoalitionens inneboende flexibilitet. Alliansen består av fyra individuella aktörer, men det förhindrar inte att europapolitiken i stort är gemensam. Detta innebär att alliansen har möjlighet att utnyttja sina fyra partier till att sprida sin politik till fördel för helheten. Moderaterna, kristdemokraterna och centern fortsätter att täcka upp borgerliga EU-skeptiker, medan folkpartiet tillåts attrahera europavännerna. Alla partier kommer därigenom inte att maximera sin individuella andel av väljarkåren, men alliansen kan hålla sverigedemokraterna borta samtidigt som de borgerliga

behåller initiativet i EU-frågan.

Mer läsning

Annons