Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige måste kunna mobilisera fler soldater

Svensk försvarsdebatt har efter årtiondes stiltje blivit intensiv och engagerad. De senaste veckorna har den fått nytt bränsle genom folkpartiledaren Jan Björklunds uppfriskande inlägg på Folk och försvars konferens i Sälen.

Annons

För försvarsengagerade medborgare förefaller Jan Björklunds krav högst rimliga. Sverige måste kunna mobilisera fler soldater och brigader i framtiden, måste ha kompetens inom viktiga militära förmågor, måste förr eller senare återupprätta en militär närvaro på Gotland och öka försvarsanslagen i framtiden.

Men försvarsministern är starkt kritisk mot detta inlägg som stör kommande försvarsproposition. Han gör också en delvis annan tolkning av Georgienkrisen och anser inte att den bör leda till ökade försvarsanslag. ”Vi kan ej dra några slutsatser att vi nu har att göra med ett expansivt Ryssland som flyttar fram sina positioner. Vi får ej rusa åstad, vi måste ta det kallt och göra en fördjupad analys.” Försvarsministern vägrar tyvärr inse att vi redan har ett nytt kallt krig.

Redan i våras kom Edward Lucas tidigare Economist Östeuropaexpert The New Cold War, där han initierat skildrar Rysslands framtid och stormaktambitioner. Hans bok har i dagarna följts upp av den moderate riksdagsmannen Mats Johansson med debattskriften ”Det nya kalla kriget”. Han understryker Lucas tes att Väst håller på att förlora det nya kalla kriget utan att ha lagt märke till att det startat. Putin och hans allierade har gripit makten i Kreml och etablerat avsevärda brohuvuden i ledande västländer.

Georgienkrisen innebär att rysk användning av militärt våld i det egna närområdet tydligt sänkts. Vad kommer längre fram att ske i Ukraina och i de baltiska staterna? frågar Mats Johansson retoriskt.

En mycket realistisk bild av den aktuella situationen redovisas i Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse 2008: ”Rysslands bruk av militär makt i Georgien avspeglas på säkerhetstänkandet även i Finlands närområden. Detta kan leda till omvärderingar av försvarsarrangemangen, speciellt i länderna i Baltikum”.

Finland vill öka det nordiska försvarssamarbetet som ger ökad säkerhet och på lång sikt besparingar och effektivisering. Det nordiska samarbetet utesluter inte behovet av att fördjupa samarbetet inom Europeiska unionen och med Nato”.

Man slår vidare fast: ”Det finns även i fortsättningen goda grunder för att överväga ett finskt medlemskap i Nato. När beslut om ett eventuellt medlemskap fattas är ett brett politiskt samförstånd nödvändigt, och det är viktigt att folkopinionen beaktas”.

En tillnyktring verkar ske i svensk försvarsdebatt. Lite förenklat kan man säga att det finns två aktörer i debatten, realister och ”visionärer”. Till de förstnämnda hör folkpartisterna Jan Björklund och Allan Widman, moderaterna Mats Johansson och Gunnar Hökmark och på senare tid även den tidigare socialdemokratiske försvarsministern Björn von Sydow.

”Visionärerna” ser däremot inget omedelbart hot mot Sveriges säkerhet utan prioriterar Sveriges utlandsinsatser framför ett starkt nationellt försvar. Deras tankar bygger till stor del på att ökad handel och integration knyter stater samman och bidrar till en förändring och demokratisering även av diktaturer.

Det är tyvärr en illusion när det gäller Rysslands utveckling. Vi får därför hoppas att realisterna får ett avgörande inflytande på svensk försvarspolitik.

Mer läsning

Annons