Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spontan scenkänsla i Skebobruk

Sångerskan Kajsa Grytt har lämnat Tant Strul bakom sig. Nu står hon i stället ensam på scenen med sin gitarr. Lördagen den 14 februari spelade hon på Skebopuben i Skebobruk och bjöd besökarna på nya, outgivna låtar.

Annons

Ålder: 47 år

Yrke: Artist och låtskrivare

Aktuell: Spelar på Skebopuben den 14 februari.

Namn: Kajsa Grytt

Kajsa Grytt är en udda blomma i den svenska musikfloran. Under 1980-talet slog hon igenom i New Wave-bandet Tant Strul som gjorde låtar som ”Alice Underbar”, ”Jagad” och ”Svarta diamant”. När gruppen splittrades 1985 bildade hon tillsammans med Malena Jönsson den duon Kajsa och Malena som gav ut två skivor, delvis inspirerade av jazz och Edith Piaf. Men under 1990-talet bestämde hon sig för att bli soloartist med rock-poplåtar med inslag av punk.

När hon den 14 feburari intog scenen på Skebopuben blev det också som soloartist och publiken fick lyssna på låtar från hela hennes karriär.

Tyngdpunkten är på de två senaste skivorna, men jag kommer säkert att göra en del klassiker från Tant Strul-tiden och inte minst nytt material som ingen hört tidigare, säger Kajsa Grytt.

Hennes senaste skiva som soloartist kom 2006 och hette ”Brott och straff historier från ett kvinnofängelse”. På ungefär hälften av plattans låtar var texterna skriva av kvinnliga fångar medan Kajsa Grytt själv komponerat musiken.

Det var tänkt att skivan skulle skildra yttre aggressioner. Föregångaren, ”Är vi på väg hem”, handlade nämligen mycket om inre ilska och därför sökte jag mig till fängelser för att se hur ilskan blir när den vänds utåt, säger hon.

Nu blev det i stället så att de texter som hon använde snarare var sköra än arga. Att de handlade om konsekvensen av att vara arg snarare än hur det är att vara arg.

När jag skrev melodierna bestämde jag mig också för att inte ändra något i texterna. Jag kunde inte lägga till ord till en berättelse som någon annan skrivit, det kändes inte rättvist. Om det var en text på bara sex rader fick jag anpassa mig till det, säger Kajsa Grytt.

När hon inte åker omkring och spelar försöker hon för tillfället få till en skiva. Nyligen gick hon in i en studio för att arbeta med några låtar. Men det är numer inte helt lätt att locka skivbolag för utgivning.

Särskilt inte om man inte säljer några större mängder skivor, säger hon.

Förutom sin egen solokarriär spelar hon ibland tillsammans med de forna Tant Strul-kollegorna Liten Falkeholm och Nike Markelius i bandet Aunt Fizz. Kajsa Grytt  berättar att hon aldrig tröttnar på att uppträda inför publik.

Det blir alltid olika och det är det som är så spännande. Förhoppningsvis blir det en magisk stämning mellan mig och publiken och jag hoppas de är öppna och tar åt sig av både smärtan och glädjen i mina låtar.

Kajsa Grytt tycker att man aldrig ska komma med förbereda rörelser eller steg till ett uppträdande. I stället höjs upplevelsen av det spontana.

På senare år har jag blivit bättre på att släppa kontrollen och bara verka i nuet på scenen. Det är då det blir som bäst, säger hon.

Mer läsning

Annons