Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skäll på Maud räcker inte

Mona Sahlin hade goda förutsättningar när hon valdes till socialdemokratisk partiledare. Efter ett rekorddåligt val fanns det en stor efterfrågan på förnyelse. Partiet hade också mycket goda opinionssiffror, även om detta till stor del berodde på missnöje med alliansregeringen

Annons

.

Hon hade dock ett stort problem: hon hade mäktiga fiender inom partiet, dels inom de manligt dominerade fackförbunden, dels inom vissa partidistrikt, främst Skåne. Att hon trots det lyckades bli vald berodde på att hon hade stort stöd i andra grupper, men också på att hennes fiender inte lyckades vaska fram en motkandidat.

Det är som nyvald en partiledare har störst möjlighet att förändra ett parti: Fredrik Reinfeldt är ett mycket bra exempel på detta. Mona Sahlin tog dock inte den chansen.

Antagligen vågade hon inte. Hon visste att hennes stöd inte var tillräckligt starkt.

Hon hade helt rätt. För när Mona Sahlin till sist satte ner foten i en fråga, och deklarerade att hennes mål var att bilda regering tillsammans med Miljöpartiet, då blev hon omedelbart överkörd. Facket och Skånedistriktet tvingade henne att ta med Vänsterpartiet.

I dag är Mona Sahlin och hennes kollegor i Vänsterpartiet och Miljöpartiet inbjudna av näringsminister Maud Olofsson till energi-överläggningar. Det kommer att bli mycket spännande att se hur Mona Sahlin kommer att agera.

Socialdemokraterna är nämligen splittrade i energifrågan. En del vill fortsätta avveckla kärnkraften, medan andra vill bygga ut den. Att göra alla nöjda är inte lätt. Till detta kommer att många av kärnkraftsförespråkarna tillhör Mona Sahlins fiender, främst fackföreningarna.

Säkerligen var det för att söka minska kritiken från dessa grupper som Mona Sahlin i tisdags ville stoppa nya elkablar från Sverige till Europa. På det hoppades hon stilla industrifackens oro för högre svenska elpriser, och få dem att godta avvecklingen av en kärnkraftareaktor.

I verkligheten har dock dessa kablar liten betydelse för det svenska elpriset. De har större betydelse för de baltiska länderna. Utan el över Östersjön blir till exempel Litauen helt beroende av energi från Ryssland när kärnkraftverket i Ignalina stängs. Det vill inte Litauen bli.

Förhoppningsvis har något talat om detta för Mona Sahlin inför dagens energiöverläggningar. I så fall måste hon komma med något nytt förslag för att hålla industrifacket på gott humör. Att bara skälla på regeringens överenskommelse och kalla Maud Olofsson för ”svikare” räcker inte. Industrifacken vill ha mer än bara retorik. De vill ha billig elenergi. Och de vet att de kan tvinga Mona Sahlin att ändra sig. Det har de lyckats med förut.

Mer läsning

Annons