Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samhällsfarliga pensioner

Så var det dags igen. Återigen är det en styrelse för ett storbolag som inte har koll på en gammal direktörs pension.

Annons

För några veckor sedan var det styrelsen för AMF Pension, där bland annat LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin sitter. Nu är det Handelsbanken, vars förre vd Arne Mårtensson kan få hela 225 miljoner i pension. Handelsbankens ordförande Hans Larsson medger nu att avtalet blev för generöst, men att det inte går att riva upp.

Det är dock inte bara AMF Pension och Handelsbanken som har mycket generösa pensionsavtal. Som Svenska Dagbladet visade i söndags har flera storbolag pensionsavtal som kan ge direktörer 100 miljoner kronor eller mer.

Framför allt är det storbankerna som har så generösa pensionsavtal. Det är än mer upprörande. Svenska storbanker har lånat ut pengar mycket frikostigt i Baltikum, och detta är en viktig orsak till att svenska kronan är så lågt värderad. Risken är stor att regeringen, det vill säga skattebetalarna, till sist måste ta hand om bankernas kreditförluster. Att de personer, som är ytterst ansvariga för kreditförlusterna, belönas med mångmiljonpensioner är självklart helt fel.

Man frågar sig också varför storbolagen har så här generösa pensionsavtal. Arne Mårtensson hade till exempel knappast gjort ett sämre jobb för 20 miljoner i pension än för 200. Och visst hade Handelsbanken kunna använda 225 miljoner på bättre sätt än till pension åt en före detta chef.

Men uppenbarligen finns en fartblindhet i svenska styrelserum. Man tycks besluta om pensionsavtal och bonusprogram utan att fundera över om de är rimliga eller om de verkligen gynnar företaget. Många bonusprogram är istället skadliga: de gör att direktörerna får högre bonus om de ser till kortsiktiga vinster i stället för det långsiktigt bästa för företaget.

Felaktiga bonusprogram är därför inte bra för företagen. De är inte heller bra för samhället, framför allt inte i finansföretag, där de skapar ett samhällsfarligt risktagande. På samma sätt är inte vidlyftiga pensionsprogram bra för samhället, eftersom de gör att klyftorna mellan storbolagsdirektörer och vanliga människor blir större och större.

Regeringen har avskaffat bonusprogrammen för chefer i statligt ägda företag. Man deltar i ett internationellt arbete för att ta fram ett regelverk för bonusar inom finanssektorn. Regeringen skall också bjuda in ägare till svenska storföretag för en diskussion om bonusar i privata företag.

Det är bra. Men diskussionerna bör inte bara gälla bonusar, utan även skyhöga pensioner. Och om samtalen inte får någon effekt måste regeringen snarast reglera bonusar och pensioner lagvägen. För uppenbarligen fungerar inte

näringslivets självsanering på detta område. Uppenbarligen fattar bolagens styrelser beslut som går emot både samhällets och företagens bästa.

Mer läsning

Annons