Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sahlins bild stämmer inte

Regeringen gör för lite. Regeringen visar inte ledarskap. Regeringen är passiv. Detta var budskapet från Mona Sahlin i gårdagens partiledardebatt i riksdagen.
Det är svårt att hålla med. Regeringen har ju redan satsat 40 miljarder kronor för att minska lågkonjunkturens effekter. Det gör att Sverige är ett av de länder som gjort mest.
Och mer lär komma. Samtidigt är det viktigt att inte satsa så mycket att statens finanser hotas.
 

Annons

Självklart kunde regeringen gjort en del saker annorlunda. De pengar som användes för det tredje steget av jobbskatteavdraget kunde troligen utnyttjats på ett bättre sätt. Och att göra om sjukskrivningsprocessen utan att vara helt säker på att Försäkringskassan klarade av denna förändring var inte speciellt smart.

Men att säga att regeringen är passiv är helt enkelt fel.

Det blev därför snarast lite löjligt när Mona Sahlin gång på gång i gårdagens debatt anklagade regeringen för passivitet. Än mer löjligt blev det när Folkpartiets Jan Björklund berättade för Mona Sahlin att Socialdemokraternas förslag om att bygga ut högskolan är ganska meningslöst, eftersom det just nu finns 10 000 tomma högskoleplatser.

Sådana argument bet dock inte på Mona Sahlin. Hon trummade på med sina krav om fler utbildningsplatser.

Och antagligen vet Mona Sahlin mycket väl vad hon gör. Hon håller på att lägga fast en bild av verkligheten: att regeringen är passiv. Och ju oftare bilden upprepas, ju större chans är det att väljarna tror att denna bild är sann.

Socialdemokraterna brukar vara skickliga på att lägga fast den här typen av bilder. Det kräver dock att man har en partiledare som väljarna litar på. Och en sådan partiledare är inte Mona Sahlin.

I övrigt försökte den färska rödgröna alliansen göra allt för att framstå som enig, eller med Mona Sahlins ord: ”vara ett tydligt, samlat alternativ”. Det lyckades man hyfsat med.

Rädslan för att uppvisa oenighet medförde dock att Vänsterpartiets Lars Ohly och Miljöpartiets Peter Eriksson hamnade lite utanför debatten. Peter Eriksson gjorde en del angrepp på regeringens miljöpolitik, men kändes blek, nästan oengagerad. Och Lars Ohly valde att använda nästan all sin debattid åt att angripa regeringen för att man inte fördömt Israels angrepp på Gaza tillräckligt hårt.

Detta gillar säkerligen en del av hans väljare. Å andra sidan visade det sig i gårdagens debatt att Mona Sahlins uppfattning om Gazakriget ligger mycket nära regeringens. Omedvetet lyckades Lars Ohly därigenom peka på ett av de största problemen för en rödgrön regering: de avgrundsstora skillnaderna i utrikespolitiken.

Mer läsning

Annons