Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Råsvängande treenighet fyllde konsthallen

Orgeljazztrion Trinity med Hammondfyndet Andreas Hellkvist i spetsen, bjöd på en råsvängande och leende lyrisk konsert i Norrtälje konsthall i lördags.

Annons

”Det blir inte bättre än på trio”. Uttalandet är en av Sveriges stora pianisters. Betydelsen är att på trio har du alla det större bandets musikaliska komponenter, melodi, rytmsektion och komp, men på tre är du friare i ögonblicket; mer beroende av varandra och mer fri i förhållande till varandra. På Konsthallen i Norrtälje i lördags visade jazztrion Trinity prov på trions alla fördelar: lyhördhet, tightness och utrymme för varje stämma. Trinity med trumslagaren Ali Djeridi, trumpetaren Karl Olandersson, som bland annat återfinns i Klas Lindquists Nonet och i Let´s Dance-bandet på fyran, och med hammondorganisten Andreas Hellkvist bär syn för sägen att helheten är större än delarna. Med nya skivan ”Paris Eyes” i ryggen avverkar treenigheten en miniturné i samband med skivsläppet på Mosebacke i torsdags. Då spelade trion lätt framåtlutat, hetsigt, otåligt och nervigt; på konsthallen i lördags fick de 40 betalande en mer tillbakalutad, leende konsert med utrymme för den där extra tiondelen häng i attacken.

Från inledande Irving Berlin-hiten ”Puttin on the Ritz” till avslutande ”Underbart är kort” satte Trinity ribban högt för kommande gäster i Norrtälje konsthalls satsning på lördagskonserter. Med höjdpunkter som Herbie Hancocks råsvängande ”Driftin”, Joey DeFranscescos ”Cherokee”-tolkning ”Reboppin’” i vansinnestempo och en fullständigt ljuvlig ”Old folks” som tar bort varje uns av rädsla för åldrandet, placerade trion Norrtälje mitt i jazzens hjärtland.

Ali Djeridi spelar så mjukt och följsamt att man skulle kunna inreda ett fågelbo i hans virveltrumma. Och genom den unge Karl Olandersson, som blåser såväl vibrerande hagel som mjukaste körsbärsblom, har ett par gamla trumpetlegender bestämt sig för att uttrycka sin välsignelse. Hammondorganisten Andreas Hellkvist, slutligen, är ett högkaratigt musikantfynd som redan är hur bra som helst. Hellkvist vet att utnyttja Hammondorgelns frestande potential på ett närmast intuitivt sätt. Trinity har funnits sedan 2005 men nu verkar trion har hittat sin form. Skivan är bra och live är trion stundtals briljant, inte minst tackvare Hellkvists närmast Ale Möllerska musiklynne.

Magnus Östnäs

Mer läsning

Annons