Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Privatiseringen dränerar industrin på kapital

Sedan ett antal år har såväl vård som utbildningssektorn genomgått stora förändringar. Ett flertal verksamheter som tidigare haft statliga eller kommunala huvudmän har som det så populärt heter ”knoppats av” från främst kommunal verksamhet.

Annons

Denna förändring har framför allt motiverats med att vård och skola har kunnat drivas effektivare och mer flexibelt med andra driftformer. Utvecklingen har visat att det är framför allt aktiebolaget som blivit den normgivande driftsformen och då i synnerhet större bolag som utvecklats till att bli vård- eller skolkoncerner.

Förespråkarna för denna utveckling hävdar, delvis korrekt om vi bortser från de fall av vanvård vi sett i omsorgen, att verksamheten i många fall bedrivs långt effektivare i privat regi. Vad vissa förespråkare också hävdar är att detta förhållningssätt skapar arbetstillfällen. Detta sistnämnda finns det all anledning att ifrågasätta då verksamheten, offentligt finansierad och reglerad i lag, endast har flyttat arbetstillfällen från den offentliga sektorn till den privata.

Men. Med nu mer än tio års erfarenhet samtidigt med det finansiella moras vi nu går igenom finns det anledning att se vilka andra samhällseffekter detta skapat.

Marknaden för privata vårdgivare har sedan reformen konsoliderats och domineras i dag av ett fåtal aktörer som, visar en stabil avkastning som ligger väl i linje med vad till exempel AP-fonderna kräver. Detta gör att finansiella aktörer är tämligen lättövertygade att investera i bolag som erbjuder offentligt finansierad skola eller vård men i privat regi. Så långt skulle alla kunna tycka att allt är väl. Men.

Vad som har hänt är att bolag som inte erbjuder offentligt finansierad verksamhet såsom Astra Zeneca, Scania, Volvo, SKF med flera har allt svårare att resa riskkapital och aktieägartillskott. Friskolereformen och den förändring av vården som vi nu ser har fått en mycket allvarligare effekt än vad någon kunde förutse. Den dränerar den industri som skall skapa arbetstillfällen på kapital samtidigt som den inte skapar nya jobb, den flyttar endast arbetsgivaransvaret från en aktör till en annan. För varje verksamhet som avyttras och som sedan går upp i större minskar tillgången på kapital för den sektor där nya arbetstillfällen kan skapas.

Ett exempel på hur detta är slår är när finansmarknadsminister Mats Odell (KD) sålde sitt vårdföretag Bellstasund för 72 miljoner till 3:e och 4:e AP fonderna. 72 miljoner som kunde utgjort kapital för forskning, utveckling och tillväxt samt i förlängningen skapa jobb och inte omfördela gamla.

Detta var effekter som få kunde förutse men som i dag är verklighet för många av våra största, mest forskningsintensiva, industriföretag. Deras framtid står och faller med tillgången på kapital, faller denna industri kommer ytterligare arbetstillfällen permanent försvinna från Sverige.

Det kan inte vara regeringens eller den borgerliga majoriteten i Norrtälje kommuns avsikt att direkt medverka till att dränera möjligheterna för svensk industris förmåga till tillväxt och konkurrenskraft. För varje privatisering av offentlig verksamhet, oavsett storlek, dräneras i förlängningen svensk industris förutsättningar lite till samtidigt som inga nya jobb skapas.

Olle Jansson, S

Margareta Spång, S

Johan Westerholm, S

Mer läsning

Annons