Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ödsligt och vemodigt

Det är ofta ödsligt i Peter Erns målningar. Tomt, samtidigt som det går att ana spår av människor.
Av någon som varit där, något som ska hända eller kanske redan har hänt.

Annons

Peter Ern, som bor utanför Finsta, visar ett 20-tal målningar på ALP/Peter Bergman just nu. Den ödsliga, lite vemodiga känslan närmar sig det gåtfulla i flera av dem.

I ”Into the wild” leder en landsväg in i ett mörkt vinterlandskap. Några snöiga granar kantar vägen, rakt fram öppnar sig ett djupt mörker. En väg mot något okänt eller kanske vägen hem. Vem vet?

Peter Ern, som är utbildad vid Konsthögskolan och har ett flertal utställningar bakom sig, skildrar vardagliga ögonblick och miljöer, samtidigt som han för in känslan av något oväntat, ett glapp där verkligheten kan förskjutas ett hack. Som om det invanda plötsligt kan vrida sig en liten, liten bit och öppna dörren till något annorlunda och okänt.

Det är när Peter Ern går upp i format som hans målningar får extra tyngd och skärpa. Då förstärks känslan av gränsland, av att befinna sig mitt i en värld som är både verklig och upplevd, både vanlig vardag och något helt annat.

I ”Gången” är det skymning och alldeles folktomt på en upplyst parkväg. Himlen är dunkelblå, träden kastar långa skuggor. Någon borde ha gått här alldeles nyss, någon annan kanske snart ska kliva in i bilden. Spåren, känslan av närvaro, är tydlig.

Samma stämning finns också i ”Paret”. Där är mörkret kompakt runt ett träd som vrider sina vinterspretiga grenar kring en lyktstolpe. På marken syns grenarnas skuggor. Där, på marken, måste någon ha stått.

Peter Erns målningar har en avskalad skärpa som lyfter fram motiven. Träd. Vägar. Husfasader där det lyser i några fönster. Skuggor. Tydligheten ger en fördjupning, det är där känslan av osäkerhet kommer fram.

En gnagande känsla av att plötsligt inte veta var man är, mitt i det välkända.

Mer läsning

Annons