Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya krav på studenterna

Det duggar tätt med dåliga idéer från landets ledare. Nyss var det Ipred-lagen som röstades igenom och nu är det dags för den studiesociala kommittén att hamna i rampljuset genom ett underligt förslag angående studiemedel för högskolestudenter.

Annons

Kommittén föreslår att den tid som högskolestudenter är berättigade studiemedel ska kortas ned från sex till fyra år. Varefter studenterna kan ansöka om förlängt studiestöd om de under de föregående fyra åren har plockat ut en färdig kandidatexamen (motsvarande 180 poäng eller tre år). Allt i syfte att förbättra genomströmningen hos landets högre lärosäten för att få ut Sveriges ungdomar på arbetsmarknaden så snart som möjligt.

Förespråkarna talar också om att förslaget innebär en ”uppskärpning” och att samhället ska kunna ”ställa krav” på de som studerar. Argument som kombineras med en släng förmynderi då den ekonomiska svångremspolitiken ska hålla studenter borta från att läsa strökurser med vag anknytning till någon examen. Något som varken är bra för individen själv, eller alla oss andra. Oavsett om studenten lär sig något på strökurserna eller inte.

Inget av detta verkar särskilt lyckat. Till att börja med är det tveksamt om en fyrårsspärr kan tvinga fram en snabbare genomströmning. Sverige har förvisso världens äldsta studenter. Men inte på grund av att människor i genomsnitt tillbringar tio år på universitetet genom att fika i biblioteket i vetskap om att CSN försörjer dem. Svenska studenter är äldre därför att de börjar senare, och ofta tar uppehåll för att resa eller arbeta under utbildningen. Orsaker som inte berörs av att den garanterade studiemedelstiden förkortas med två år då de berörda inte lyfter studiemedel under frånvaron.

I stället kommer förslaget att leda till att människor som upptäcker att lärare, jurist, ingenjör inte var någonting för dem senare än under det första läsåret - om de vill klara ekonomin - ställs inför valet att avsluta en utbildning de inte tycker om eller hoppa av studierna helt och hållet.

Väljer studenterna ändå att byta till en utbildning de är mer intresserade av - låt säga i mitten av år två - kommer studenterna att tvingas att arbeta vid sidan om studierna under det sista året för att ta ut en kandidatexamen i sin nya inriktning. Med resultatet att utbildningen drar ut på tiden ytterligare. För att inte tala om hur lång tid det kommer att dröja om samma student även vill ta en masterexamen i sitt nya ämne. Något som, inom många områden, närmast är ett krav på dagens arbetsmarknad.

Beslutet om vilken utbildning som är rätt för den enskilde bör överlåtas åt just den enskilde. Och det enda krav som behövs är kravet på att studielånet ska betalas tillbaka.

Mer läsning

Annons