Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mörk framtid för invandrare som väljer att förbli utanför

Händelserna i Södertälje och Malmö får mig att se mörkt på framtiden, i alla fall för invandrare som gärna väljer att bli och förbli utanför.
Jag har länge varit övertygad om att det enbart är regeringens inkompetens och nonchalans som orsakar utanförskap. I dag är jag absolut säker på att regeringen visst har gjort misstag men att det är den gemene invandrarens stelbenthet, när det handlar om politisk aktivitet och social isolering, som ökar klyftan mellan svenskar och invandrare.

Annons

Att vara delaktig inom föreningslivet, politiska partier och bosätta sig i områden med blandad nationalitet leder till att människan får känsla av gemenskap och tillhörighet. Det som händer i stället är att de flesta nyinvandrade undviker i stort sett all föreningsverksamhet bävar inför att vara politiskt aktiva och hellre bosätter sig i invandrartäta förorter än i mindre invandrartäta bostadsområden i Sverige. Enligt mig allt detta orsakat av rädsla för det nya samt ett slags flockbeteende.

I vissa länder är denna rädsla och detta beteende ett grundläggande villkor för överlevnad. Omedvetet följer detta sätt att existera med i bagaget när dessa individer och familjer bosätter sig i Sverige. I detta bagage ingår även avsky och hat gentemot myndigheter och deras företrädare.

Straffen i dessa länder är hårda för alla som bryter mot lagen eller kritiserar de styrande, och som resultat av de jämförelsevis slappa bestraffningmetoder vi har i Sverige så vågar man sig mycket lättare och oftare på att ventilera den uppdämda aggressionen på ett destruktivt sätt. Ett sätt att dra till sig uppmärksamhet och ventilera samlad rädsla är att vara upprorisk och destruktiv. ”Jag blir något, jag blir någon” -äntligen.

Ungdomar i dessa, ofta avskilda (svenska) samhällen (kommuner) saknar riktlinjer för social samvaro och vettigt handlande, eftersom även deras föräldrar (om sådana finns) inte förfogar över kunskaper om det svenska systemet, traditionerna, kulturen och rollen myndigheterna innehar i vårt avlånga land. I och med detta så har de ingenting att lära ut, ingenting att förmedla eller ha som referensram, utom de traditioner, kultur och sätt att leva som gällde i de länder de härstammar ifrån. Även stark religiös tillhörighet existerar i dessa länder och det självklara valet blir ju att binda ologiskt mycket av sitt liv till religionen som alltför ofta handlar om fanatism. Undantag finns, som med allt annat.

För att lösa problematiken så kommer jag med några konkreta förslag:

Ett: Med hjälp av invandrare av andra eller tredje generationen, som redan har bra kunskaper om det svenska samhället, samlas vuxna (föräldrar) och grundligt, systematisk och pedagogiskt korrekt informeras om hur det svenska samhället fungerar. Hemspråk används.

Två: I fas två av denna utbildning involveras även barnen (barn-föräldrar grupper)

Tre: Lärande av svenska språket ska ske i blandade föräldrar-barn grupper. På detta sätt har föräldrarna möjlighet att följa barnens utveckling på alla fronter.

Fyra: Insamlande av fakta kring föräldrarnas skolgång och arbetskompetens (från hemlandet) vilket ger bredare möjlighet till att nyttja befintliga resurser hos dessa.

Fem: Bosättningen ska styras av tillgång till arbete och inte av tillgång till tomma lägenheter eller närheten till övriga släkten. Detta kan belönas med ökat flyttbidrag eller liknande.

Sex: I mer invandrartäta kommuner öppnas ”stödkontor” som följer dessa familjers utveckling och står till deras förfogande när dessa behöver hjälp med att ha kontakt med myndigheter, arbetsförmedling, socialtjänst med mera. Dessa stödjare ska även ha uppsökarfunktion inkluderad i tjänsten.

Enligt mig så skulle det inte bara lösa problematiken liknande Malmö och Södertälje utan skulle kunna användas på den nationella nivån.

Mer läsning

Annons