Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mönstring för en tjej

Jag har mönstrat. Och hur det går till på en mönstring kan man läsa sig till. Hur det känns måste man uppleva själv.

Annons

Jag fick skjuts till Näsby Slott där mönstringen hölls. Jag var där klockan kvart i åtta. I receptionen skulle man lämna sin hälsodeklaration, betyg och eventuella intyg om utbildningar eller intyg om skador. Jag hade så klart glömt alla papper och tappat bort betygen. Bra start på dagen. Jag fick fylla i en ny hälsodeklaration och lämna in till henne och samtidigt legitimera mig. Jag fick ett hänglås av henne och letade upp ett skåp att ha mina saker i och sedan gick jag in i provsalen för att skriva provet.

När provet var klart, vid ungefär nio, fick jag en mapp och gick jag upp till vänthallen. Mappen följde med hela dagen, och i den skrevs alla resultat. Mappen skulle läggas i en låda efter att man gjort ett besök, och sen fick man sätta sig i väntrummet igen. Det var så det var "nu kan du gå och lägga mappen i lådan och sätta dig och vänta". Hela dagen.

Nu väntade i alla fall snack med psykologen. Jag fick vänta i en timme och fyrtiofem minuter. Jag trodde inte det var sant! Om det är något jag ska råda framtida mönstrare om så är det att ta med en bok, bärbar dvd, dator eller vad som helst. Det kan tydligen ta tid att vänta. Jag pratade med psykologen, och personligen tycker jag inte det var nervöst men jag hörde på snacket i väntrummet att det var nervöst.

Efter psykologens utlåtande gick jag tillbaka till väntrummet. Jag behövde inte vänta länge förrän en man ropade upp mitt och två killars namn. Vi skulle gå och äta. Vi fick lämna mapparna i receptionen i utbyte mot lunchbiljetter på en pizzeria i närheten.

När vi kom tillbaka var det bara att ta den där mappen, lägga den i lådan och vänta igen. Sedan fick jag gå till en sjuksköterska som testade min hörsel och syn och kollade så att mina fötter, knän, rygg och nacke såg bra ut. Jag fick även göra styrketestet som så många tjejer oroar sig över. Jag fick en tvåa. Kanske pinsamt, kanske inte, men hon sa i alla fall att det var bra för att vara tjej. Maskinen var som en skivstång man skulle dra från cirka 30 centimeters höjd upp till hakan. Tricket var bara att ju fortare man drog desto tyngre blev den. Och lite teknik krävs det nog. Men jag blev i alla fall godkänd.

Sedan fick jag vänta igen, innan en läkare tog emot mig. Han lyssnade på mitt hjärta och så fick jag gå och vänta igen. Sedan var det dags för att göra ett EKG-test och sedan cykla.

Man fick ett pulsband på sig under cyklingen och sedan värma upp på cykeln i fem minuter. Sedan började testet på nivå två av nio. Man skulle hålla en viss takt och motståndet blev hårdare och hårdare för varje nivå. Den nivå man stannade på blev resultatet och betyget man fick på konditionen.

Sedan var det bara att duscha och vänta en sista gång. Nu skulle jag få träffa en mönstringsförrättare. Det är den personen som skriver in ens resultat i en dator och letar fram vilka befattningar man kan bli inskriven till. Sedan är det bara att välja. Som tjej kan man välja att tacka nej om man inte vill ha någon av de tjänsterna man blir erbjuden, som jag i slutet gjorde. Som kille är det bara att välja en tjänst, även om killen jag åt lunch med också kunde tacka nej till tjänst så är det inget alla killar kan räkna med.

Sedan var dagen slut och det var bara att åka hem med sina papper som minne. Inskriven eller inte.

Mer läsning

Annons