Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modellen fungerar

Vilket är bäst? Att medlemmarna sägs upp eller att de får jobba kvar med något kortare arbetstid och till något lägre lön?

Annons

Den frågan har lågkonjunkturen gjort att flera fackföreningar tvingats ta ställning till. Nästan alla har valt att hålla lönerna uppe. IF Metall har dock öppnat för lokala avtal mellan fack och arbetsgivare där de anställdas lön får sänkas till 80 procent om arbetstiden sänks med minst lika mycket. På detta sätt hoppas IF Metall att många av dess medlemmar får vara kvar på sina jobb och slipper att bli uppsagda.

Det finns nackdelar och fördelar med den väg IF Metall har valt. Risken finns att det till exempel sätter press på löneutvecklingen nedåt, vilket på sikt inte gynnar varken arbetstagare, arbetsgivare eller det svenska samhället i stort. Fördelen är att fler anställda får behålla sina jobb, och att företagen enkelt kan öka sin produktion när konjunkturen vänder.

Uppenbarligen gör olika fackföreningar olika bedömningar utifrån sina speciella förhållanden. Det är bra. Det visar att den svenska modellen fungerar.

Den svenska modellen bygger på att lönerna sätts i avtal mellan arbetsmarknadens parter, det vill säga arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Det är en bra modell. Det gör att ngdet blir arbetsmarknadens parter som tar ansvaret för lönerna, inte staten. Statens roll är i stället att se till att parterna är jämbördiga, och att inte ena parten blir alltför stark.

Alliansregeringen gör därför rätt när man inte inför statliga stödda permitteringslönesystem, som finns i andra länder. Det skulle vara ett tydligt brott mot den svenska modellen, och det är därför svårt att förstå att socialdemokrater, som i andra sammanhang är stora förespråkare av den svenska modellen, nu plötsligt vill ha permitteringslöner.

Däremot gjorde alliansregeringen fel när man förändrade a-kasseavgiften så att höjd arbetslöshet skulle medföra höjd avgift. Tanken var att detta skulle få facken att hålla nere lönekraven. Där har förändringen inte spelat någon roll. Däremot har den fått stora följder för de fack där arbetslösheten nu stiger kraftigt. IF Metall meddelade till exempel i går att a-kasseavgiften måste höjas från 125 till 300 kronor, eftersom pengarna i kassan är på väg att ta slut.

Det här visar att det var fel att koppla a-kasseavgiftens storlek till arbetslösheten. Det är inte höga löner som gjort att svenska industriföretag nu tvingas avskeda personal, utan den internationella lågkonjunkturen.

Regeringen borde därför snarast avskaffa kopplingen mellan a-kasseavgiften och storleken på arbetslösheten. De akademiska teorierna bakom denna höjning har inte visat sig stämma med den praktiska verkligheten.

Mer läsning

Annons