Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljökämpar när det passar

Vattenfall har genomfört den största affären i Sveriges företagshistoria. För cirka 100 miljarder kronor går den holländska energiproducenten Nuon under klubban och hamnar i den svenska statens bolagsfålla.

Annons

Både näringslivsminister Maud Olofsson (C) och Vattenfalls vd Lars G Josefsson är skinande glada och lyfter fram miljöaspekten som en av drivkrafterna bakom uppköpet. Enligt Maud Olofsson innebär förvärvet att Vattenfall får en ”starkare kompetens inom bland annat förnybar energiproduktion”. Samtidigt som Vattenfall menar att ”Nuons högt ansedda kompetens inom förnybar energi och ren energiteknik utgör ett mycket värdefullt komplement” och att affären kommer att påskynda ”genomförandet av Vattenfalls strategi att producera ren energi”.

Vattenfall fortsätter därmed på den utstakade linjen att utmåla sig som ”en ledande opinionsbildare i miljödebatten”. I höstas ledde detta till företagets ogenomtänkta plastgubbeflopp. Ett uppmärksammat debacle som gick ut på att Vattenfall uppmanade människor att skicka in underskrifter till stöd för sin ”miljöpolitik”, varefter de klimatmedvetna cheferna producerade en liten gubbe i plast och stål för varje underskrift de fick in. För att sedan frakta sagda plastgubbar i lastbil från Sverige till Bryssel och vidare ut i Europa i syfte att skapa debatt. Allt till den nätta utsläppskostnaden av 0,18 kg koldioxid per figur.

Hittills har över 200 000 personer skrivit under manifestet, vilket innebär över 36 000 kg extra utsläpp.

Men detta är tydligen inte nog. Vid sidan om plastgubbarna går Vattenfalls miljöpolitik även ut på att producera 1,7 gånger mer koldioxid än landet Sverige, att äga fyra av Europas trettio smutsigaste kraftverk samt, nu senast, att i skydd av miljöretorik erövra ett nytt, stort holländskt företag vars produktion består av 3,5 procent förnybar energi och över 90 procent kol och gas. Maud Olofsson glömde tydligen att påpeka att förvärvet, förutom att innebära en starkare kompetens inom förnybara bränsleområden, även innebär en starkare kompetens inom kolproduktion. Då 36,5 procent av Nuons energi kommer från just denna källa.

Och när Miljöpartiet kritiserade Vattenfalls vd Lars G Josefsson för att företaget inte tar klimathotet på allvar genom sina stora kol- och gasförvärv svarar Josefsson att det är en ”politisk fråga” som han inte vill kommentera.

Rollen som ledande opinionsbildare hamnar därmed i skymundan till fördel för den andra halvan av Vattenfalls förklaring till bolagsförvärvet: att det vid sidan om Nuons miljökunnande var intresserat av att ”ta ytterligare steg mot att … inta en ledande ställning på den europeiska energimarknaden”. Ett mål som uppenbarligen inte går att nå genom att investera i enbart ren energi.

Mer läsning

Annons